Thomas Stenström – från ”one-hit wonder” till arenaspelningar

Uddevallasonen Thomas Stenström har gjort en besynnerlig resa. Efter att i åratal ha setts som en ”one-hit wonder” blev han plötsligt en av Sveriges hetaste artister med spelningar på Scandinavium och Avicii arena.

När Thomas Stenström var liten blev han placerad längst ut till höger på fotbollsplanen, sedan bad tränaren honom att löpa. Detta var hans uppgift. Han sprang tills gravitationen låg mot benen som tung, grå vätska. Han sprang tills lårmuskulaturen var sur som gammal kål.

– Det finns ju alltid någon sån jävel som bara kan springa. Jag var usel på att hantera bollen, men orkade mer än alla andra, berättar Stenström, sittandes på ett hotell nära Globen.

– Jag har alltid varit bra på att rikta min energi åt ett enkelt, rakt håll.

Han rullar lite med sin snusdosa i handen:

– Musiken är jag rätt uthållig med också.

Thomas Stenströms utvecklingskurva är smått förbryllande. För nästan ett decennium sedan släppte han ”Slå mig hårt i ansiktet” – en osårbar poplåt. Den sitter fortfarande fast i mitten av den svenska allmänheten. Någon nynnar för tillfället på den i Eskilstuna. Någon går just nu runt inne i en mattaffär, i Flen eller Gränna, och har den i kroppen.

Tiden gick och annan musik skrevs, men Stenström fortsatte förknippas med samma låt. Kanske skulle hans bidrag till musikhistorien stanna vid ”Slå mig hårt i ansiktet”, och kanske var den en värdig höjdpunkt. Friska partier med handklapp, textrader om kärlek och våld. En musikvideo där sångaren har samma frisyr som en ung karatelärare.

Stenström var en svensk artist, med allt vad detta innebär, men ännu var han inte älskad. Sedan hände något. I december 2020 släppte Thomas Stenström en tolkning av den skotska folksången ”Auld lang syne”, som gjordes i samarbete med Barncancerfonden. Låten ”Ser du månen där du är i kväll?” rubbade någon lag i världen.

Dessa dagar är Thomas Stenström hett eftertraktad. Han har medverkat i ”Så mycket bättre”. Han har sålt ut fyra kvällar på Pustervik och beträder nu både Scandinavium och Avicii arena. Lyssna på Stenströms medverkan i Marit Bergmans podcast ”Backstage”: programledaren talar till honom i en ton som landar mellan åtrå och sexkabaret.

Nu sitter Thomas Stenström i en stol och tittar ut mot gatan.

– Nu ser man kanske inte Globen härifrån, men jag kan ärligt talat säga att jag aldrig har längtat efter att stå på en stor scen, säger han och sträcker sig lite för att få syn på arenan.

– Det har aldrig funnits med i tankarna.

Inledningsvis säger Thomas Stenström att han skrev sin första låt när han var tjugo år. Lite senare under intervjun inser Thomas att han var sjutton. Till slut enas vi om att den första låten skrevs när Stenström var tio.

– Min mamma hade en gitarr som jag spelade på, jag kommer ihåg att jag tyckte den var fin för att den var blommig.

I sina unga år sysslade Thomas emellertid inte med popmusik. För de rolösa i Uddevalla finns många saker att syssla med: Man kan besöka Uddevalla försvarsmuseum. Eller kanske slottsruinen Tureborg. Stenström valde att involvera sig med hårdrock, och lyssnade mycket på The Hellacopters.

– Jag tänker ju fortfarande att jag gör rock i bland, säger han och skrattar lite. – Det gör jag inte, men det känns så. Han påstår sig ”aldrig ha haft några egentliga musikaliska förebilder”. I stället satt en plansch på fotbollsspelaren Zinedine Zidane ovanför sängen.

– Jag har svarat på denna fråga i tidigare intervjuer, men inser att jag bara har försökt säga något. Jag har verkligen ingen riktig förebild, menar Thomas, och trummar lite med fötterna.

Stenströms kropp är en intressant maskin. Han rör ständigt på sina händer, öppnar och stänger sin snusdosa. Under hela fotograferingen nynnar också musikern för sig själv. Melodin låter skumpig och glad – som om han tänker på en fet ponny i full skritt.

Denna energi har tagit honom till äventyrliga platser. Under tonårens somrar reste han runt i Norge med sina vänner, och spelade i ”världens sämsta coverband”. Han berättar om sprängda högtalare och frågvisa norrmän. När folk önskade kända låtar sjöng Thomas sina egenskrivna. När samma människor kom fram ännu en gång, nu med spritheta kinder, spelade bandet något eget igen.

Född: Uddevalla

Ålder: 34 år

Bakgrund: Slog igenom i mindre skala 2012 med albumet ”Nåt annat, nån annanstans” och låten ”Detsamma”. Två år senare kom det totala genombrottet med ”Slå mig hårt i ansiktet”. En låt som Stenström förknippades med länge. Nu har han dock fått ett brett genomslag med framgångsrika album och medverkan i ”Så mycket bättre”. Aktuell med: Duetten ”Gråter om du vill” med Miriam Bryant.

– Jag tror vi gigade fyra timmar varje kväll, vi åkte runt i en liten minivan och bodde i samma hotellrum allihopa. Det var hårt, men jävligt mycket bättre än att stå och fronta mjölk på Coop.

Var ni verkligen ett så dåligt coverband?

– Alltså, egentligen var vi riktigt bra musikaliskt… men som coverband var vi nog ett av världens sämsta. Vi tog verkligen inga låtförslag. Hade jag gått och tittat på ett coverband hade jag velat höra ”Proud Mary” någon gång i alla fall, säger han och ser bestämd ut.

Thomas Stenström skriver bara musik om stora känslor; de små ger honom ingenting. Stenström medger själv att han är en romantiker. Det är såklart därför han gillar att uppehålla sig vid tiden i ”världens sämsta coverband”. Eller därför han talar om sina bedrifter inom ungdomsfotbollen med så varm röst. Många av musikerns låtar handlar om det väldiga i livet: kärleken är över, tiden håller alltid på att försvinna.

– Jag gillar att saker ska få betyda någonting, det är det fetaste som finns, menar Thomas.

– Jag älskar det stora och svulstiga, och blir alltid glad när folk tycker att jag är pretentiös – för pretentioner är asfint att ha. Och det där stämmer ju också: jag är pretentiös.

Stenström berättar sedan att han bara skriver musik när han mår dåligt. Också detta låter som romantik: Thomas vill sitta som en kutig tornkråka och skriva dikt, i mitten av smärtan. Men för trettiofyraåringen är det enklare än så.

– Att skriva låtar har för mig alltid varit en form av problemlösning. Och när jag mår bra har jag ju inga problem, säger han och fortsätter:

– Visst kan man skriva om ljusare saker ibland, som revanschlust, eller hopp kanske. Men det är mer hopp om lycka än lycka i sig, eller hur?

Musiken har också en annan sund effekt på Thomas Stenström. Den organiserar honom. Fotbollsplanen sträckte ut hans huvud som liten, låtskrivandet gör samma sak i dag.

– När jag behöver rikta mitt fokus mot flera olika saker samtidigt händer alltid konstiga saker, menar han.

Vad händer då?

– Jag kommer inte till intervjuer, jag glömmer bort tider, jag går hemifrån utan byxor.

” Jag älskar det stora och svulstiga, och blir alltid glad när folk tycker att jag är pretentiös