Åsens skola räddade 12-årige Rasmus – hotas av nedläggning
Rasmus rymde varje dag från skolan när han gick på lågstadiet i Trollhättan. Han har autism och har svårt att hantera både känslor och intryck. Då tog familjen beslutet att flytta till Åsensbruk för att komma till en lugnare miljö, men nu kanske skolan ska stängas och familjen kan tvingas flytta igen. – Jag är jättearg! säger Petra Fors, mamma till Rasmus.
Petra anade tidigt att något inte stämde med Rasmus, men möttes av ständiga bortförklaringar av barnavårdscentralen. Hon tjatade på vården för att få remisser som kom tillbaka med nya bortförklaringar. Till slut fick de hjälp med ytterligare en remiss till BUP och efter tre år i kö fick de äntligen en tid för utredning och Rasmus fick en autismdiagnos. Då hade han hunnit fylla elva år.
– Rasmus gick i samma skola som jag gick när jag var liten. Jag trodde det skulle bli fantastiskt, men det blev precis tvärtom.
Rasmus fick nästan inga anpassningar i skolan berättar Petra vidare. De hänvisade till att han inte hade någon diagnos och därför kunde de inte göra så mycket. Skolan var för stor för Rasmus, med för många elever för att kunna erbjuda det lugn och det utrymme som Rasmus behövde. Konsekvensen blev att han fick affektutbrott. Han blev arg och rymde från skolan.
– En gång gömde jag mig under en bro, en gång en lekplats och en gång gömde jag mig i skogen. En gång gick jag till ett ställe där jag aldrig varit förut, säger Rasmus.
– Jag och hans pappa Tobias var tvungna att lämna våra jobb dagligen, när de ringde från skolan och sade att de inte kunde hitta honom. Ett par gånger var de tvungna att ringa polisen, säger mamma Petra.
Till slut tog de beslutet att lämna Trollhättan för den betydligt mindre och lugnare lilla bruksorten Åsensbruk. Orten hade sin storhetstid på 70-talet när pappersbruket hade sin verksamhet i gång. Nu har orten runt 500 åretruntboende och skolan har drygt 40 elever.
– Vi har hittat vårt drömboende här. Första känslan när vi kom hit var att det är tyst. Rasmus första kommentar var ”Mamma, det är tyst!” och lillebror Lucas kommentar var ”Mamma, jag kan se stjärnorna!”.
Nu överväger kommunen att lägga ner skolan för att det är så få elever. Skoleleverna ska i stället åka skolbuss in till Mellerud. Fritids och förskola föreslås vara kvar i Åsensbruk.
– Jag är jättearg! Jag har ordnat en namninsamling på nätet som redan har över 200 namn. Det här berör så många fler barn än bara Rasmus. Det är fler barn som har anpassningar och det fungerar så bra tack vare att skolan och personalen är så engagerade, säger hon med eftertryck.
För Rasmus innebar flytten en helomvändning. Han fick en fantastisk lärare och en liten skola som erbjöd det lugn och utrymme han behövde.
– Läraren kom överens med Rasmus om en speciell plats på skolans område dit han fick gå när han blev arg, sedan kunde han komma tillbaka när han hade lugnat ner sig. Hon involverade också resten av klassen hur de skulle göra när Rasmus blev arg. Det har fungerat jättebra.
– Jag slog och sparkade på träden och kastade sten på dem. Nu har jag inte blivit arg på ett år. Det är lättare att få kompisar nu också, säger Rasmus.
Från en rymning per dag har han bara rymt fem gånger på två och ett halvt år.
– Jag har inte rymt någon gång i sexan, säger Rasmus.
Affektutbrotten när Rasmus blir så arg har minskat mycket och de kommer mer hemma än i skolan. Skolan har verkligen ansträngt sig för att samarbeta för att hitta lösningar och anpassningar för att skolgången ska fungera, berättar Petra.
– Nu går Rasmus i sexan i en liten klass med sju barn. Han har ett eget bord där han får ha sina saker i fred.
– Du vill ju ha dina pennor på ett särskilt sätt till exempel, säger Petra till Rasmus.
– Ja, och så har jag mitt schackspel
"Nu har jag inte blivit arg på ett år. Det är lättare att få kompisar nu också.
Rasmus Fors
där. När jag räknat färdigt matten spelar jag schack.
Rasmus gör en lång och detaljerad analys om vilka drag man ska göra med vilken pjäs och vilka drag man bör undvika om man vill vinna – på båda sidorna.
– Här har det varit självklart direkt att Rasmus ska få anpassningar och om det inte har fungerat har skolan verkligen ansträngt sig för att samarbeta och hitta lösningar.
Maten är ett exempel på en anpassning.
– Var sjätte vecka får vi hem matsedeln och då stryker vi det som inte fungerar, och då får han ”önskekost”. Vi skriver några maträtter han äter som han får i stället.
– Fiskbullar är toppen. Men grönsaker, nej tack! Jag är inte vegetarian.
Nästa år börjar Rasmus sjuan på Rådaskolan inne i Melleruds tätort. Petra och Tobias har redan påbörjat förberedelserna tillsammans med skolans specialpedagog för att få en så bra övergång som möjligt.
– Det hade aldrig fungerat för honom att gå i skolan inne i Mellerud när han var liten. Den skolan är lika stor som den i Trollhättan, plus att han skulle åka skolskjuts. Då hade vi fått en hemmasittare för flera år sen.
Petra berättar att hela familjens stressnivå har sänkts och att de mår mycket bättre sedan de flyttade och skolan började fungera för Rasmus.
– Vi kan jobba utan att hela tiden behöva vänta på ett samtal från skolan om att Rasmus har rymt.
Petra och många andra föräldrar har svårt att förstå hur kommunens konsult som kommit med nedläggningsförslaget har tänkt.
– Den här orten har så mycket potential. Satsa mer i stället för att lägga ner!