Dansen går vidare i Helsingfors
Efter att ha börjat som dansare insåg Kenneth Kvarnström att hans rätta plats var bredvid scenen, inte på den. Efter flera decennier som framstående koreograf har han börjat utforska nya sätt att uttrycka sig.
”En dansens trollkarl”. Så stod det i motiveringen när Stockholms stads Cullbergspris gick till Kenneth Kvarnström förra året. Och vidare: ”Det direkta samtalet med publiken behärskar han till fulländning, med sisu, humor och lätthet.”
Som koreograf drivs han av att jobba med det känslomässiga, i en värld som annars prioriterar det intellektuella.
– Jag söker det som inte alltid kan beskrivas i ord men som finns i allas våra kroppar. Barndomsminnen, drömmar, det vi gärna förtränger och gömmer undan. Men kroppen minns, mer än du anar. Om vi vågade lita mer på kroppen skulle vi ha en bättre värld.
Kenneth Kvarnström brukar räknas till en av Nordens främsta koreografer och har, förutom att leda sitt eget danskompani K. Kvarnström & Co, bland annat varit chef för Helsinki Dance Company och Dansens hus i Stockholm. För tio år sedan blev han Kulturhuset Stadsteaterns första danschef.
Sedan några år verkar han som frilansare, ofta på jakt efter nya uttryck och samarbeten. Ett sådant är ”12 songs” som har premiär på Göteborgsoperan den 4 februari, en föreställning iscensatt av Kenneth Kvarnström där artisten Ane Brun framför egna låtar tillsammans med Göteborgsoperans danskompani.
– Jag har arbetat väldigt lite med sjungen text. Så jag föreslog att det här kunde vara en bra kombo för att finna ny publik till den samtida dansen. Det är ett scenkonstverk där text, musik och dans möts på lika villkor.
När föreställningen först började repeteras kom pandemin. Plötsligt var det en meters avstånd mellan dansarna som gällde och Ane Brun satt isolerad i Oslo. Premiären flyttades både en och två gånger och en del har fått ändras under resans gång.
Förra året gjorde han dansverket ”Pianotopografier” i samarbete med Riksteatern, en föreställning där han själv medverkade på scenen – om än i bakgrunden. Kenneth Kvarnström har annars aldrig varit särskilt pigg på att framträda, trots att han i grunden är dansare.
– Jag är mer bekväm med att arbeta bakom och framför scenen än på den. Det är intressant att sätta ihop något som intresserar en publik. Det lyckas inte alltid men man måste försöka.
Han är född och uppvuxen i Finland där han tidigt började med amatörteater. Bland annat satte de upp en steppdansmusikal och det var då hans stora intresse för dans grundlades. När han läste om en preparandkurs för manliga dansare på Danshögskolan i Stockholm sökte han dit och kom in. Därifrån gick steget till Balettakademin där han ”blev utslängd från första årets produktioner”.
– Det är en lång historia och ointressant i sammanhanget, kommenterar han hemlighetsfullt.
I stället började han skapa egen koreografi och kom i kontakt med den samtida dansens uttryck. I den världen har han levt och verkat sedan dess.
– Under pandemin började jag utforska andra sätt att uttrycka mig på, först genom måleri och sedan vidare i någon form av skulptur. Det handlar väl om att utmana sig själv och gå ett steg längre än man tror sig våga.
Under våren är tanken att ta nya tag i skrivprojektet ”100 dagar” där han ska belysa den konstnärliga och koreografiska processen ur 100 olika vinklar.
Om det blir fler dansföreställningar efter det återstår att se. Kenneth Kvarnström har i intervjuer på senare tid sagt att det nog är dags att byta spår. Men så har det blivit en föreställning till, och så ytterligare en. Det är svårt att få finansiering som frilansande koreograf, men han antyder att det fortfarande finns några föreställningar han vill förverkliga.
Under hela sitt vuxna liv har Kenneth Kvarnström pendlat mellan Stockholm och Helsingfors men nu har han hyrt ut lägenheten i Stockholm.
– Jag fick hyra en ateljélägenhet i Finland. Det kunde vara bra under en tvåårsperiod tänkte jag. Och så ville jag se om jag har några rötter kvar där. Men då var man tvungen att formellt utvandra, så det har jag gjort. Men jag kommer att invandra igen så fort det är klart.
” Då var man tvungen att formellt utvandra, så det har jag gjort. Jag kommer att invandra igen så fort det är klart.