Hon kämpar för att rädda korallreven – en larv i taget
Många av jordens korallrev riskerar att dö ut när havet blir för varmt. Mikaela Nordborg från Kungälv leder ett forskningsprojekt i Australien hopp om att få Stora barriärrevet att frodas igen.
Det är lätt att tro att korallerna på havets botten är växter. I själva verket rör det sig om små djur. Mikaela Nordborg och hennes forskarkollegor har förberett sig ett helt år för just det här ögonblicket. Det är sen kväll strax utanför Townsville i nordöstra Australien. Nu återstår bara de sista förberedelserna.
Ett par nätter om året släpper koralldjuren ifrån sig tusen miljarder ägg och spermier. Det är den största sexuella händelsen på hela planeten. Korallernas förökning – eller lek som det också kalllas – styrs av både tidvatten, fullmåne och rätt temperatur.
National Sea Simulator hör till Australian Institute of Marine Science (AIMS). Här observeras leken in i minsta detalj. Det är världens mest avancerade akvarieanläggning avsedd för forskning.
Oväntat nog känns det precis som att kliva rakt in på ett diskotek. Starka lampor lyser med rött sken och lokalen är klibbigt varm, men i stället för dansande ungdomar på liten yta trängs här mängder med forskare och akvarier. Alla bär röda pannlampor. Vitt ljus är strängt förbjudet.
– Eftersom fullmånen har så stor inverkan på korallernas lek använder vi bara rött ljus. Vanligt vitt ljus kan ändra vilken natt som korallerna leker eller orsaka att de vägrar leka över huvud taget, säger Mikaela Nordborg.
En kvart senare ger den första korallen ifrån sig en kaskad av pyttesmå rosa prickar. Först bara några få, men snart flera tusen. Långsamt stiger prickarna till ytan, nästan som ett uppochnedvänt snöfall. Hennes forskarkollegor sätter genast i gång att fånga upp de rosa prickarna med pipetter och plastglas. Snart händer samma sak överallt i lokalen.
Prickarna är ägg- och sper
” I framtiden blir det kanske självklart att varje år placera larver på känsliga rev runt om i världen, på samma sätt som vi restaurerar skogar och våtmarker
miesamlingar. När de befruktas bildas embryon som i sin tur utvecklas till larver. Till havs är det bara uppskattningsvis en larv på miljonen som utvecklas till en korall, men på det avancerade labbet gör man allt för att förbättra oddsen. Här lyckas forskarna varje år driva fram 15 miljoner larver. Dessa sätts sedan ut på utvalda delar av Stora barriärrevet för att bättre förstå var och på vilket sätt restaurering av rev fungerar bäst.
– I framtiden blir det kanske självklart att varje år placera larver på känsliga rev runt om i världen, på samma sätt som vi restaurerar skogar och våtmarker, säger Mikaela Nordborg.
De senaste 50 åren har hälften av världens korallrev försvunnit. Allt högre vattentemperaturer orsakar blekningar som kan resultera i att korallerna blir vita för att sedan svälta och dö. Forskare har liknat det vid feber, som precis som för människan blir livsfarligt i långa loppet. Enligt FN:S klimatpanel IPCC dör 99 procent av de kvarvarande reven redan vid två graders uppvärmning.
Själv leder Mikaela Nordborg ett forskningsprojekt som finansieras av den australiska regeringen där hon och hennes kollega Andrea Severati försöker automatisera allt det som görs här i kväll. I stället för att samla upp äggoch spermiesamlingarna med mugg och pipett övervakar hon en maskin i rummet bredvid som gör jobbet automatiskt. Den beskrivs bäst som en högteknologisk jättegryta och den styrs av artificiell intelligens. Forskarna har också en helt ny tank som de så småningom ska driva upp korallbebisarna i.
– En maskin kostar mindre än att ha tio personer som gör varje moment manuellt. För att revrestaureringen ska få verklig effekt måste det ske i stor skala. Då gäller det att vi kan driva upp tillräckligt många larver. Hittills är resultaten lovande, säger Mikaela Nordborg.
Tidigt nästa morgon, när vi kör ut till forskningsinstitutet igen, träffar vi flera av forskarna från kvällen innan. Mikaela Nordborg konstaterar att det inte blir mycket sömn de här veckorna.
I dagsljus ser lokalerna helt annorlunda ut. Igår var det så mörkt att det omöjligt gick att se hur fina korallerna faktiskt är. Nu möts vi av en färgsprakande röd korall som sitter bredvid en lila broccoliliknande variant. Här finns också en beigefärgad hjärna och en knubbig gurklikande korall. Mikaela Nordborg lutar sig vant ner och plockar upp ett korallfragment.
– Ibland glömmer jag bort hur coolt det är att jag tagit mig hit. Som barn tittade jag på naturdokumentärer där Arne Weise berättade om korallrev, och nu jobbar jag med det här!
Mikaela Nordborg är född i Göteborg och uppvuxen i Kungälv. Hon bestämde sig tidigt för att plugga marinbiologi på Gullmarsgymnasiet i Lysekil. I dag är hon australiensisk medborgare och doktor i korallbiologi.
– Havets hus i Lysekil var alltid höjdpunkten varje sommar när jag växte upp och en dag hittade jag en broschyr för det där gymnasieprogrammet. Mina föräldrar var väl ganska skeptiska till att jag skulle flytta hemifrån så tidigt för att plugga marinbiologi, men de stöttade mig. Jag är tacksam för det. Nu har jag gått hela vägen, även om det så klart har varit tufft ibland också, säger hon.
Under pandemin förbjöds alla australiensiska medborgare att lämna landet. Under flera år fick hon inte komma hem till Sverige för att hälsa på sin familj. Australiens stränga inreseförbud gjorde det lika omöjligt för dem att komma till henne.
När Mikaela Nordborg summerar forskningsresultaten några veckor senare är hon nöjd. Hon konstaterar att hennes automatiska gryta fick fram larver flera timmar snabbare än med den gamla traditionella metoden. Larverna var dessutom lika bra på att omvandlas till millimeterstora korallbebisar. Det bådar gott inför framtiden.
– Även om vi skulle sluta släppa ut koldioxid i dag kommer det vi redan släppt ut att fortsätta påverka korallerna negativt under lång tid framöver. Vi forskare behöver snabbt lära oss vilka metoder som gör störst nytta så att vi kan hjälpa reven att hålla ut tills vi kan få klimatförändringarna att gå tillbaka.