Ukrainska vardagsrum blir försvarsfabriker
Flera tusen ukrainare tillverkar militär utrustning i sina 3D-skrivare. Det är kostnadseffektivt, flexibelt och svårt för fienden att komma åt.
Kaffet och bakverken står på soffbordet. Katten har hoppat upp i soffan och vill bli klappad. Barnen gör sig redo för natten i rummet bredvid. I hörnet står en 3D-skrivare. Den burrar och rör sig där den formar små gröna bitar av plast som ser ut som bakverk.
Jag är på besök hos Volodymyr, 40, och Olena, 38. De bor i en lägenhet i centrala Charkiv med sina två döttrar på elva och fyra år. Familjen har nyligen återvänt efter ett och ett halvt år i internflykt i centrala Ukraina. Vid flyglarm går vi från vardagsrummet till entréhallen så att vi har två husväggar mellan oss och en möjlig plats för explosionen. Det är myndigheternas anvisning till dem som inte tar sig till skyddsrum. Olena och Volodymyr följer i Telegramgrupper varifrån de ryska missilerna och kamikazedrönarna har avfyrats och vart de är på väg.
Barnen kan krigsrutinerna. Fyraåringen berättar att hon har sovit i den stora fåtöljen i hallen. Hon är tillräckligt liten för att få plats där.
3D-skrivaren fortsätter göra sitt jobb i hörnet. Det är familjens bidrag till Ukrainas försvar. Volodymyr och Olena ingår i ett nätverk av frivilliga – drukarmy.org. Armétryck kan det översättas till och går ut på att tillverka olika plastsaker för militära ändamål. Det kan exempelvis vara övningsgranater, eller behållare för tabletter, eller en anordning som används till att få in patroner i magasin utan att behöva ta av sig handskarna i kylan, eller speciella svansar som skruvas på artillerigranater som gör att man kan släppa dem från drönare över ryska positioner.
Ukrainare har tillverkat sådana 3D-saker i flera år men några månader efter Rysslands fullskaliga anfall valde Jevhen Volnov att samordna verksamheten. Han är 36 år, projektledare till yrket och har jobbat just med att systematisera och effektivisera olika arbetsprocesser.
För den breda ukrainska allmänheten är Volnov mest känd som ”Major Tjornobajev” – en prankster som ringer upp och driver med folk i Ryssland som har koppling till kriget. Denna medieplattform använder han nu till att sprida information om Drukarmy som för närvarande består av 3 500 personer och 4 500 skrivare i 3D.
Den som känner sig manad kan köpa en kinesisk 3D-skrivare för ett par hundra dollar, registrera ett konto på nätverkets sajt och börja ta emot beställningar. Där finns även en skola med instruktioner och chatgrupper där man utbyter erfarenheter och knep.
Vilken funktion fyller då denna volontärrörelse? Volnov lyfter fram i samtal med mig faktorer som snabbhet och anpassningsförmåga: ”Vi har direktkontakt med soldater som berättar för oss vad de behöver, vilka problem de ställs inför. Och så försöker vi lösa dem.”
Om militären inte hittar föremålen i nätverkets katalog, kan de beskriva sitt problem skriftligt eller muntligt. Drukarmy har en utvecklingsavdelning där nya föremål tas fram. Basen är visserligen 3D-utskrifter i plast men man kan bygga på exempelvis fjädrar och motorer.
Volnov pekar även på att den här tillverkningsformen blir betydligt billigare, utan kommersiella mellanled, och tar bort risken för korruption när den statliga apparaten inte är inblandad. Dessutom är den utspridda tillverkningen omöjlig för fienden att slå ut. Allt detta är intressanta lärdomar även för oss i Sverige.
" Ukrainare har tillverkat sådana 3D-saker i flera år