Bristen på ambulanser inom Nu-sjukvården känns oroväckande
Vill inleda med att jag älskar mitt arbete och att jag är oerhört tacksam för att få arbeta inom ambulanssjukvården. Att få möta människor i olika situationer och miljöer där vi tillsammans löser problem och utmaningar, hänvisar, vårdar samt räddar liv är obeskrivligt. Ett arbete som jag delar med fantastiskt kompetenta kollegor som jag gärna vill behålla och få arbeta med i många år till. En attraktiv arbetsplats kan man tycka om man stannade i enbart dessa tankar om sitt arbete, patienter, anhöriga, samarbete och kollegor.
Aldrig i mitt arbetsliv har jag mött på en ledning som Nu-ambulansen har, vissa händelser har utmynnat i hot om personal inte fogar sig, förflyttningar och där de gör skillnad på person och person. Medan medarbetarna ges mer och mer krav, ett högre och större ansvar och ett lönesystem som gynnar de som är med i rätt krets.
Samtidigt som medarbetare känner och har upplevt att ledningen inte finns där och backar upp sin personal i händelser som kan uppkomma. Då är det medarbetaren som ensam får stå där.
Tur vi har fantastiska kollegor som värmer med sitt stöd och professionella hanterande av tuffa och svåra händelser istället. Nu-sjukvården har som alltid sparkrav och varje år överträffar nedskärningarna varandra.
I år är inget undantag, i år väljer ledningen att bland annat plocka bort sommarersättningen. En ersättning för de personal som väljer att arbeta extra för att lösa vakanser och sina kollegors semestrar då det inte anställs tillräckligt med vikarier. Det förutsätts att de anställda varje år ska lösa arbetsgivarens brist på vikarier, alltid ställa upp samt gärna förflytta sina semestrar utanför sommarperioden.
Bara detta beslut gör att moroten att ta extrapass för att lösa arbetsgivarens vikariebrist försvinner. Arbetsgivaren har redan problem med att bemanna ambulanser samt bedömningsbilar vid vissa vakanser, där ambulanser då ställs av.
Vilket innebär att vissa områden har långt till närmsta ambulans. Att en kritiskt sjuk person kan behöva vänta upp till en timme i värsta fall på en ambulans. Om bara samhället visste vilken brist vi redan har på ambulanser i våra områden, där det inte är ovanligt att det kan ta över 40 minuter innan vi kommer fram till platsen. Inte ovanligt att det kan ta längre tid än så.
Uppmanar alla att gå kurser i hjärt-lungräddning, första hjälpen samt få kunskap i att fria en luftväg. Ni kommer att behövas.
Uppmanar även att när ni närmar er en trafikolycka, sänk farten, då räddningstjänsten numera inte åker ut på alla trafikolyckor och där de bland annat är ett skydd för oss som arbetar på olycksplatsen. Vi har redan förlorat en kollega som avled under en räddningsinsats på E6an, inget någon någonsin vill uppleva igen.
Nu-ambulansen har givetvis en briljant plan på dessa kommande trafikolyckor på E6an utan räddningstjänst. Ambulanspersonalen kommer iklädas en reflexväst, plocka fram en varningstriangel samt ställa en extra ambulans ett visst antal meter bakom olyckan som Tma-skydd (Påkörningsskydd, reds. anm.).
Vilket innebär att ytterligare en ambulans försvinner från våra områden och från patienter som är i behov av vård. Vart är patientsäkerheten?
Snart har jag inga kollegor kvar då flertalet sedan länge ser sig om efter arbetsplatser som vårdar och är rädd om sin personal. Personal som lämnar det som kunde vara ett drömjobb.