Mix mellan humor och tragik
Underbart är kort. Titeln på en välkänd Povel Ramel- melodi. Kan också användas som beskrivning på åtminstone en av filmerna i serien ”Moving Sweden”.
Under åren 2003–2004 existerade Stora Novellfilmspriset. En tävling med halvtimmesfilmer som arrangerades av Göteborgs filmfestival, SVT och Svenska Filminstitutet. Och samtidigt en plantskola för nya svenska filmare. Alla bidrag visades i SVT under somrarna.
Nu heter det liknande projektet ”Moving Sweden”. Lite andra produktionsmässiga förutsättningar, men i stort sett samma sak för publiken, även om filmernas längd varierar; 30, 45 eller 60 minuter.
De flesta i årets omgång har redan visats och finns på SVT Play.
Allra bäst är Kristina Humles ”Surprise”. En tragikomisk historia om en kvinna som ordnar en överraskningsfest för sin man. Vänner och släkt gömmer sig på olika ställen i lägenheten strax innan han kommer hem. Men han är inte ensam. Han har dotterns 13-åriga bästis med sig. Och inte helt oskyldiga avsikter med det…
En halvtimme som växlar mellan drastisk humor och nattsvart tragik.
Zanyar Adamis ”Senses” är lite halvskum, om en chefsdirigent som håller på att förlora sina sinnen, men värd att ses för att Lena Endre briljerar i huvudrollen.
Veckans film, Kicki Kjellins ”Orions ögon” – i SVT2 torsdag 20 juli – handlar om ett par ( Bengt Braskered, Tanja Lorentzon) vars relation ställs på sin spets när en hund, Orion, med en väldigt speciell blick, gör entré i deras liv. Engagerande, även fast jag tillhör dem som tycker att alla hundar är ungefär lika poänglösa.
Sista filmen i serien – Lovisa Siréns ”Baby”, torsdag 27 juli i SVT2 – har vår nya filmstjärna, Bahar Pars från ”En man som heter Ove”, i en av huvudrollerna, om en kvinnas slumpmässiga möte med en tonårsgrabb ( Patrik Buraas) mitt i stockholmsnatten.
Jag tycker att alla hundar är lika poänglösa