”Välgjort och stämningsfullt”
För de flesta är nog julkalendrar något man främst ser i två perioder av livet. När man själv är barn. Och när man själv har barn i den åldern att julkalendern är viktig för dem.
Och så finns det en och annan generationsöverskridande julkalender.
Fjolårets enormt populära, men också omstridda, ”Tusen år till julafton” var en sådan, då den hade sitt ursprung i ett populärt vuxenprogram, ”Historieätarna”.
”Pelle Svanslös” (1997) en annan. Ovanligt många folkkära skådespelare och baserad på Gösta Knutssons (1903–1973) böcker, som ständigt fått nya generationer läsare.
Och så ”Teskedsgumman” (1967), förstås.
Tv-kalendrarnas första braksuccé sedan starten 1960. Såväl barn som vuxna tyckte om att se Birgitta Andersson krympa och bli bara någon decimeter stor.
Det är också, ärligt talat, den enda julkalender jag har några tydliga minnen av från barndomen. Annars såg jag helst sport på tv. Stora mästerskap i fotboll och ishockey.
Sedan var det många år när julkalendrarna kom och försvann utan att jag nämnvärt brydde mig. Inte förrän jag började recensera tv. Och framför allt efter att barnen kom, 1999 och 2000, följde sedan ett tiotal år med närgånget skärskådande av kalendrarna. De flesta påkostade, välgjorda och uppskattade av såväl barnen som undertecknad. Många gick i repris på dvd när som helst på året, allra populärast blev ”Dieselråtter & sjömansmöss” (2002).
Med årets ”Selmas saga” – start torsdag 1 december i SVT1 och Barnkanalen – satsar man på ”säkra kort”. Ett äventyr fyllt av snö, magi och julkänsla. åttaåriga Selma ( Ester Vuori) och en härligt tokig vetenskapsman ( Johan Ulveson) slår sig samman för en äventyrsfylld resa mot Nordpolen och jultomtens rike.
Påkostat, välgjort och stämningsfullt. Lär bli många tittare, som vanligt, men sannolikt färre klagomål.
Med ”Selmas saga” satsar man på ”säkra kort”