” Tiga är silver, tala är guld”
Det är över tjugo år sedan. Arbetskamraten som hade sagt upp sig och skulle flytta utomlands, hade bjudit in ett 40-tal vänner till avskedsfest. Det var en ljuvlig sommarkväll. Han bjöd generöst. De allra sista gästerna gick inte hem förrän framåt småtimmarna.
Sedan klättrade värden upp på fastighetens tak och hoppade mot döden.
De tecken på hur han mådde, varför såg vi inte dem tidigare? Och varför hade han inte talat med någon av oss om hur illa ställt det var?
Självmord är ofta något som tystas ned, av skam- och skuldkänslor hos släkt och vänner.
En annan av Aftonbladets tvtyckare, Fredrik Virtanen, hävdade nyligen att SVT:s serie om självmord, ”30 liv i veckan”, borde kastas i papperskorgen. Inte för att han hade sett något av serien, men … om bara en enda person inspireras att ta sitt liv är det inte värt det, skrev han.
Där är han förstås ute och cyklar.
Inte bara för att serien – tre avsnitt med start torsdag 30 april i SVT1 – av första avsnittet att döma just har allt det som Virtanen i och för sig misstänkte att den nog skulle ha: eftertänksamhet och klokhet, experter i programmen och att chatta med efteråt. Utan också för att den innehåller gripande ögonblick och människoöden och väcker starka känslor. För att den har två proffsiga och inkännande programledare, Anne Lundberg och Sofia Helin, med alldeles egna erfarenheter av självmord och psykisk ohälsa i sina familjer. Och för att det aldrig kan vara fel att prata om saker och ting. Dags att vända på ordspråket: Tiga är silver, tala är guld.
Drygt 1 500 människor i Sverige tar livet av sig varje år. Forskning visar att det går att tala om självmord på ett förebyggande sätt. Därför är serien ”30 liv i veckan” värd varje minuts sändningstid, om så bara en enda person låter bli att ta livet av sig efter att ha sett den.
Det kan aldrig vara fel att prata om saker och ting