När public service är som bäst
Man kan reta sig på att så kallade mästerkockar står där och liksom låtsas vara arga, snälla, engagerade och tusen andra känslor, när amatörer och barn tävlar om att vara bäst eller yngst mästerkock. Inte min typ av tv-underhållning.
Och man kan reta sig på att ibland samma kockar sätter sina namn på frysta matvaror som smakar … ungefär som trist skolmat.
Men inget snack om att svenska folket numera har en betydligt sundare, klokare och mer intresserad inställning till hur vi äter, vad vi äter och hur det går till när maten hamnar på tallrikarna.
Och även om det tog sin tid innan allt detta hände, är det självklart vem som ska ta åt sig äran:
Gudfadern till alltihop är förstås Tore Wretman (1916–2003).
Kanske lite bortglömd i dag, han revolutionerade svenskarnas sätt att se på mat och den svenska krogvärlden långt innan begreppet kändiskock ännu hade skapats.
Ett utmärkt sätt att råda bot på bristande kunskaper om denna banbrytande gastronom, är att se Peder Carlquists och Agneta Liljeqvists fullkomligt lysande dokumentärserie ”Tore Wretman – kökspojken” i SVT1, torsdagen den 13 och 20 juli. Sändes ursprungligen för två år sedan, men denna repris är sannolikt bättre än det mesta som kommer att visas i sommar.
För vilken historia Tore Wretmans liv var. Så mycket som man inte visste om honom. Hur han hade en trasslig uppväxt med problem både i hemmet och skolan. Hur han lärde sig yrket från grunden i både Frankrike och USA. Hur han hamnade i dramatiska händelser under andra världskriget. Och, så småningom, berättelsen om hur han förändrade svenska folkets syn på mat. Och den svenska krogvärlden.
Den här serien är public service-tv när det är som bäst: Underhållande, informativt och tankeväckande, – sådant som gör oss alla lite klokare.
Denna repris är nog bättre än det mesta i sommar