En sport som alla kan delta i
På tisdagarna under det första året på gymnasiet hade vi flera håltimmar i rad. Då drog några som spelade regelbundet i gång en turnering i bowling. Vi var tio stycken. Mitt livs först slag var en strike, sedan var jag fast. Inte så att jag började spela på allvar, men har alltid spelat åtminstone tre fyra gånger per år. Har aldrig överträffat mitt personbästa från första året, 183 poäng (av 300 möjliga), men rätt ofta varit nära. Det brukar räcka för att vinna när Aftonbladets nöjesredaktion haft after work, druckit öl och spelat bowling …
Ett av skälen att det har blivit ett populärt AW-nöje, är nog att man inte ens behöver vara spik nykter när man spelar. Man tycker åtminstone att man spelar bättre med ett par öl innanför västen.
Fast främsta skälet att ungefär en miljon svenskar varje år spelar bowling, är att alla kan göra det, om än mer eller mindre bra. Skillnaden mellan nybörjare och de som spelar regelbundet, är mindre än i kanske någon annan sport.
Peter Gaszynskis och Rolf Wrangnerts dokumentär ”Strrrike – en film om bowling”, som visas i SVT1 torsdagen den 3 augusti, är tämligen heltäckande. Vi får uppleva gemenskapen inom bowlingen. Vi får dess historia. Får veta hur klot tillverkas och av vad och se hur de här ganska komplicerade helautomatiska resningsmaskinerna av kloten fungerar.
Det pratas om bowlingmodet och SVT:s filmexpert C-G Karlsson gör en klok analys av bowling inom populärkulturen. Hur sporten är en typisk arbetar- och lägre medelklassidrott, men att kungar och presidenter ibland gärna blir plåtade på bowlingbanan, för att verka lite mer folkliga.
Synd bara att budgeten uppenbarligen inte räckte till för att köpa loss några snuttar rörlig bild ur de klassiska kultfilmerna – ”Kingpin” och ”The big Lebowski” – som har gjorts om bowling.
Mitt livs första slag var en strike, sedan var jag fast