24 luckor med Rikard Wolff
Nu har vi ljus här i vårt hus, julen är kommen, hopp, tra-la-la-la! Barnen lär nog som vanligt glädja sig åt julkalendern. Fast de flesta vuxna som bänkar sig med dem i tv-sofforna lär nog följa ”Jakten på tidskristallen” – start fredagen den 1 december i SVT1/Barnkanalen – med ett visst vemod. För så fort julkalenderns ondskefulle skurk, doktor Ruben, gör entré efter några avsnitt, får man för ett ögonblick så många
andra tankar och bilder i huvudet. Rikard Wolff på en motorcykel längs de slingrande grusvägarna i ”Änglagård”. Eller i hög hatt som revykungen Karl Gerhard (1891– 1964) på Stockholms Stadsteater. Eller när han sjunger om pojken på månen. Eller helt enkelt bara när han var sig själv, sitt privata jag, som gäst i något tv-program. Det var aldrig långt till leendet och skrattet. Och så den där brummande basrösten – den känner förstås även barnen igen, som rösten till elaka Scar i Disneyklassikern ”Lejonkungen”.
Den 17 november förlorade Rikard Wolff kampen mot sin sjukdom, blott 59 år gammal. Saknad som få andra artister och skådespelare.
I julkalendern spelar han alltså doktor Ruben, skurken i denna juliga sci fi-historia där tre barn ska försöka hindra honom från att stoppa tiden dagen före julafton. Låter kanske knasigt, men när man har sett några avsnitt är alltihop på något sätt ändå logiskt inom sina egna ramar. Bra eller dåligt? När ens egna barn har vuxit ifrån julkalendern, får man som vuxen inte riktigt samma känsla längre. Men jag tror att den fantasirika och effektfyllda historien kommer att funka hos den unga målgruppen. Kul effekter och många bra skådespelare, särskilt Eva Rydberg. Själv tittar jag mest som ett slags hyllning till Rikard Wolff, detta blev hans allra sista roll.
Alltihop blir ändå logiskt inom sina egna ramar