Drömmen om Hjällbo sprack
Göteborg skulle få sitt eget Brasilia mitt ute i skogen
Många dokumentärfilmare vill förstås gå i Tom Alandhs fotspår. Storfräsaren inom genren. 73 år gammal blir han inte yngre, men det vet i fan om han blir äldre heller. Bara i fjol gjorde han fyra sevärda filmer i SVT. Det lär komma mera.
På den nivån är inte Carl Pontus Hjortén, men de filmer han har gjort hittills (ihop med Martin Jönsson, den här gången exekutiv producent) har alla varit väldigt sevärda. Om sin egen far, legendariska ”Hem till byn”-skådespelaren Carl-Ivar Nilsson (1940–2004). Om IFK Göteborgs fotbollslags framgångar på 1980-talet. Om Inge Schöier (1908–1971) och de andra konstnärer som kallades för Göteborgskoloristerna. Han har alltid haft förmågan att hitta och komma nära människorna i själva historien.
Samma sak i ”Europas Brasilia”, som visas i SVT2 torsdag 22 februari (och som redan finns på SVT Play). På 1960-talet fick Göteborgs politiker och stadsplanerare storhetsvansinne efter ett besök i Brasilia. Det är Brasiliens huvudstad som smälldes upp i rekordfart mitt ute i djungeln i slutet av 1950-talet. Nu skulle Göteborg få sitt eget Brasilia mitt ute i skogen. Men drömmen sprack. Hjällbo är i dag en förort till Göteborg som folk förknippar med fattigdom, segregation, utanförskap, våld och knark. Fast inte för alla. För Sagal Hussein, en 19-årig tjej som bott där hela sitt liv, som boxas på elitnivå och som drömmer om att bli läkare, är det ett område hon trivs utmärkt i. För henne är det trygghet. Hon ser det också som en plats för folk som flytt krig och misär att börja om på. Hjortén skildrar Hjällbos historia ur hennes synvinkel. Och då är inte allt så enkelt som det vid en första anblick kan verka.