Wollter förställer sig inte
Han är en av alla tiders bästa svenska skådespelare. Förmodligen landets mest accepterade kommunist. En av de mest älskvärda personerna i nöjes- och kulturbranschen. Och en berättare av sällan skådat slag. Allt det får vi möta i Ann Victorins K specialfilm ”Sven Wollter – 65 år på scenen” i SVT2 fredag 13 april. Vilken bild av nu 84-årige Sven
Wollter som först poppar upp i skallen, beror förstås på hur gammal man är. Jag tillhör själv samma generation som programmets producent så jag har också vuxit upp med Wollter i pjäser på tv-teatern i svartvitt, som Gusten i klassiska tv-serien ”Hemsöborna” och med det breda genombrottet i tv-serien ”Raskens” 1976.
För de yngre som inte visste vem han var förrän han dök upp som Johan Rheborgs skäggiga proggpappa i filmen ”Solsidan” i fjol, är det bara att gratulera. Sök bakåt i film- och tv-historien och det finns hur mycket som helst att njuta av.
Ann Victorin tar med Wollter till gatan där han växte upp och till ön där ”Hemsöborna” spelades in. Hon sätter honom framför en dator i sommarhuset och låter honom titta tillbaka på sin egen karriär. Tv-serier, filmer, pjäser, de många kvinnorna och privatlivet. Många bra arkivklipp. Och en Sven Wollter som reagerar väldigt känslosamt.
Det är bra tv. Och det är bra tv för att det är på riktigt. Jag har träffat Sven Wollter tillräckligt ofta för att veta att han inte är en person som förställer sig. Han säger vad han tycker. När han visar känslor, när han inte kan hålla tillbaka tårarna, då är det på riktigt.
Det är sällan jag har sett en porträttfilm som ger en så heltäckande bild av en person, en ”kändis”, som har funnits i det svenska folkets medvetande sedan 1966 och framåt.
När han inte kan hålla tillbaka tårarna, då är det på riktigt