”Vi har båda gått vår egen väg”
En långhårig Tommy Körberg mötte en lika långhårig Björn Skifs under en musiktävling 1966. Femtio år senare bestämde de sig för att kliva upp på scenen tillsammans.
Artisterna sågs för första gången i Sveriges Radios popbandstävling, där Tommy Körbergs band The Maniacs fick se sig slaget av Björn Skifs
och hans Slam Creepers.
– Före tävlingen stod vi i källaren och sjöng ihop. Björn satt och klinkade på pianot och jag lade på en stämma. Alla musiker som söker sig till god musik har något gemensamt, det känns i auran, säger Tommy Körberg om mötet 1966.
De bestämde sig för att någon gång göra någonting tillsammans, men artisternas karriärer drog åt olika håll.
– Tommy var en proggare på vänsterkanten och spelade politisk teater medan jag var mer lättviktig, flamsade runt och sjöng pophits, har Björn Skifs tidigare sagt till TT.
– Det vi har gemensamt är att vi har gått vår väg utan att snegla på vad folk vill ha, säger Tommy Körberg.
50 år senare
I början av artisternas karriärer toppades musiklistorna av artister som Cream, Beach Boys, Beatles,
Animals och Kinks, och det var med låtar av dessa 1960-talsstjärnor som Tommy Körberg och Björn Skifs för första gången ställde sig på samma scen sommaren 2016 – exakt 50 år efter deras första möte. I tv-sända ”Skifs vs Körberg” visas showen i två delar.
Fick ett snabbt slut
Konsertturnén fick ett snabbt och olyckligt slut när Björn Skifs efter första framträdandet svimmade och fick föras till sjukhus. Men ”the show must go on”, som det heter, och efter nästan ett halvårs paus stod duon på scenen igen. Tillsammans med ett fjortonmannaband river de av sina favoritlåtar från 1960-talet samtidigt som de berättar om personliga minnen.
– Första kvällen var riktigt bra! Vi kände att vi bara var tvungna att ta upp turnén igen, säger Tommy Körberg.
I höst ställer sig Tommy Körberg på teaterscenen för att gestalta Lola, en åldrad showartist som ska göra sin sista föreställning.
– Jag har dragit mig lite för teaterscenen, jag tycker det är så tråkigt. Det blir en upprepning, och det är väldigt tråkigt om livet blir enahanda. Men det här
känns spännande.
Men först, i början av juli, ska han fira sin 70-årsdag. Falsettrösten svek för länge sedan, men i sinnet lever ungdomen kvar – det är ett måste som artist, menar han.
– Men jag är lite bredare på alla håll nu. Jag har blivit en bred artist, säger han och fortsätter:
– Den som är rädd för att bli äldre är rädd för livet. Jag har skrivit en bok som heter ”Sjung tills du stupar” – och det är precis vad jag kommer att göra.