”Det svåraste är att inte vara övertänd”
För tredje året i rad kliver Sanna Nielsen upp på Sollidenscenen inför en allsångssugen publik. – Jag skulle kunna stå där i resten av mitt liv, säger hon.
”Solljuset stiger ur havet, spelar i koppar och glas, Stockholm i gryningen strålar, som var hon en gyllene vas”. Melodin, skriven av mångårige allsångsledaren Lasse Berghagen, är för många tittare förknippad med långa, lata sommarkvällar. För Sanna Nielsen är låten startskottet på en sommar fullproppad med jobb. Manus ska pluggas, allsångstexter ska nötas och artistintervjuer ska förberedas. Däremellan ska det repas både en, två och tre gånger per vecka.
Stolt programledare
– Men det är världens bästa sommarjobb! säger Sanna Nielsen.
– Jag skrev på kontraktet för ett tredje år i slutet av förra säsongen. Det var självklart att jag skulle göra det. Jag är jättestolt över att få leda programmet och jag kan inte lämna det här nu, det har blivit en del av mig, fortsätter hon.
Sanna Nielsen gjorde entré som programledare för ”Allsång på Skansen” 2016 och den första sommaren beskriver hon som kaosartad.
– Jag hade allsångshäfte, manuskort och mikrofon i handen och artister att intervjua framför mig. Jag kände att jag var tvungen att få bort något. Så jag började plugga in texter och manus, och nu är det nästan som en sport varje sommar att kunna allt utantill. Det är roligt!
Hon är mycket tryggare i uppdraget nu, men är säker på att hon kommer att få känna på lite puls även under denna säsong.
Jag kollar alltid på Lotta på måndagarna, sedan ringer vi varandra och önskar lycka till
– Vi ändrar nästan allting efter varje genrep. Det kan vara att dramaturgin inte fungerar eller att allsånger måste bytas ut. Men jag gillar det, det gör att jag blir fokuserad och mer på tårna.
Vill ha det spontant
Sanna Nielsen beskriver sig som något av en perfektionist, men hon jobbar på att få bort pressen på sig själv att allting ska bli hundraprocentigt. Att kasta manuskorten har varit en del i det.
– Det är det enda sättet för att det ska bli mer spontant. Det får inte tummas på kvalitén såklart, jag vill göra ett bra jobb, men det måste få vara lite löst. Vi är människor, inga robotar, och jag vill ha möjlighet att visa vem jag är.
33-åriga Sanna Nielsen, som växte upp i Edenryd utanför Bromölla, har sjungit så länge hon kan minnas och började sommarjobba med musik redan som elvaåring.
– Jag har aldrig haft något annat sommarjobb. När jag var elva hade jag fullt fokus på skolan på vardagarna, och sedan var jag ute och sjöng tillsammans med ett band om helgerna.
Hon flyttade till huvudstaden som 20-åring och har lika delar Stockholm och Bromölla i sitt hjärta.
– Jag har mitt liv i Stockholm, men hade låten ”Bromölla i mitt hjärta” funnits så hade jag lika väl kunnat sjunga den, säger Sanna Nielsen och skrattar.
Minns ”Lill-Babs”
I sommar får hon sällskap på allsångsscenen av bland andra Peter Jöback, Pernilla Wahlgren, Tove Styrke, Tommy Körberg, Seinabo Sey
och Sven-Bertil Taube. Bo
Kaspers Orkester underhåller en hel timme i programpunkten ”Allsångsscenen är din”.
Från sina två år som programledare minns Nielsen speciellt ett artistbesök: Barbro ”Lill-Babs” Svenssons.
– Det var en varm dag och alla var väldigt trötta när hon kom till genrepet som en härlig vind. Hon såg alltid alla och gav så mycket energi. Av henne fick vi lära oss vad det är att underhålla människor – att ”hålla under” och lyfta upp. Vi pratar om och minns det än i dag.
Förra året sågs allsången av cirka 1,7 miljoner tittare per avsnitt. Sanna Nielsen brukar alltid se till att själv kolla på programmet i efterhand, som ett slags utvärdering.
– Det finns alltid småsaker att jobba på, speciellt i intervjusituationer. Var jag stressad? Sitter de och skruvar på sig där hemma nu? Jag försöker att inte överanalysera och jag hoppas och tror att jag har landat ytterligare i det hela i år.
Laddar upp med Lotta
Hon laddar upp inför tisdagarnas direktsändning genom att
titta på ett annat allsångsprogram – ”Lotta på Liseberg” med Lotta Engberg.
– Jag kollar alltid på Lotta på måndagarna, sedan ringer vi varandra och önskar lycka till. Man behöver feedback, pepp och lite fina ord, säger Sanna Nielsen. Det är ganska nervöst att kliva upp på scenen i Sveriges populäraste sommarprogram, medger hon. Men känslan när orkestern spelar de första tonerna i signaturmelodin väger upp det jobbiga. – Det kittlas enormt mycket i magen när jag hör nedräkningen i örat och ser kapellmästaren göra tummen upp. Det svåraste av allt är att inte vara övertänd. Jag är som en ko på kosläppet i april.