Bo Kasper blir en höjdpunkt
Man går liksom in i ett slags Bo Kasperskt tillstånd
Först svek tv-tittarna. Konkurrensen från fotbolls-VM var tuff de första veckorna. Och kanske har det varit lite av en mellansäsong för SVT:s sommarflaggskepp ”Allsång på Skansen”.
Fast visst har det funnits höjdpunkter. Överraskningen när de tidigare programledarna Lasse Berghagen, Anders Lundin, Måns Zelmerlöw och Petra Marklund dök upp tillsammans. Den fina Lill-Babs- hyllningen. Unga sångerskan Grants genombrott. Jules Sylvain- potpurriet som Sanna Nielsen sjöng och gestaltade, får man väl säga, ihop med Kim Sulocki. Sanna Nielsen är så mångsidigt begåvad att hon borde utnyttjas för fler sådana genomarbetade nummer. I varje avsnitt.
Rimligtvis blir det även en höjdpunkt när Bo Kaspers Orkester får en hel timme för sig själva när Allsångsscenen är deras tisdagen den 7 augusti i SVT1.
Nu när Eldkvarn tycks ha upphört att existera och Wilmer X:s sommarturné väl ändå känns lite som en tillfällig återkomst, vet isjutton om det finns något bättre band i landet än just Bo Kaspers Orkester. Första gången jag hörde dem live gick allt åt skogen. Och ändå blev det helt suveränt. Det var på en Ålandskryssning, arrangerad för branschen och media av deras skivbolag. Just när de skulle börja spela, gick strömmen. Men de genomförde spelningen ändå, utan elförstärkta instrument eller sångmikrofoner. Deras skivor med sin mix av pop, rock, jazz och latinamerikanskt och Bo Sundströms reflekterande relationstexter blev sedan som ett slags soundtrack till mitt äktenskap. Och jodå, där finns skilsmässosånger också, när den tiden kom.
En styrka med bandet är att de inte är direkt förknippade med ett fåtal hitlåtar. På ett positivt sätt flyter deras repertoar ihop, man går liksom in i ett slags Bo Kasperskt tillstånd.