En tv-serie att grunna över Någonstans tror jag inte riktigt på att Kalle och Brita tar det här på allvar
Man bör försöka närma sig en programserie utan allt för många förutfattade meningar och fördomar.
Med andra ord: Jag närmar mig ”Kalles och Britas hälsoresa”, start i SVT1 måndagen den 16 september, med den bestämda uppfattningen att jag inte alls ska bry mig om Kalle Zackari Wahlströms sätt att prata. Bebisspråket. Som halvbrorsan Erik Haag. I första avsnittet är jag helt på
Brita Zackaris sida. Hon som vill ha ett lite mer normalt liv. Makens förtjusning i att leva stenåldersliv på låtsas en bit utanför Södertälje, som några de träffar gör … nej, tack. Till middag äter de bäverblodssoppa,
grillat bäverkött, bäverhjärta, bäverlever, bäversvans och älgfett doppat i vitkål. Brrrr …
Överlag kan man säga att Brita är lite försiktigare och vill ha det lite härligt, medan Kalle mer går allin i diverse prövningar i den här serien.
De åker till hälsotrendernas Los Angeles. På flummig kurs i Molkom. Möter en rörelseguru. Besöker ett ekokollektiv i San Diego.
Det är en tv-serie jag inte riktigt blir klok på. Någonstans tror jag inte riktigt på att Kalle och Brita tar det här på allvar. Ibland ironiserar de ju också över alltihop. Egentligen handlar det kanske om att de mest har sålt in ett tv-koncept på ett bra sätt, att de nu är ett par som kan få göra den här typen av program för att de har blivit tv-kändisar och gör det på ett hyfsat underhållande sätt. De får åka till Kalifornien och vem vill inte det, då kan man väl stå ut med att åka till Molkom också.
Med det sagt: De är ju ett hyfsat trevligt par att umgås med via tv-rutan. På riktigt eller inte, de är i så fall rätt bra på att spela sig själva.
Jag har till och med glömt bort att Kalle Zackari Wahlström pratar bebisspråk …