Skildrar självkritisk tv-stjärna
På 1960-talet fanns det ett talesätt om folkhemmet Sverige: Tage Erlander styrde landet, Ingvar Kamprad möblerade det och Lennart Hyland tog hand om underhållningen.
Svensk radio och tv har aldrig haft någon som Lennart Hyland (1919–1993). Hundra år efter att han föddes hyllas han nu, med all rätt, med ett K Special-program i SVT2 fredagen den 27 september.
Gamla arbetskamrater som Tommy Engstrand och Carl-Uno Sjöblom minns och berättar om en radio- och tv-man som utvecklade och förnyade journalistiken i etermedier på ett unikt sätt. Hans närvaro, förmågan att skapa bilder i folks huvuden i sina radioreferat, var i särklass.
När tv-mediet fick sitt genombrott, blev han stjärna där också, främst med ”Hylands hörna” som var svensk tv:s första pratshow. Artister, intervjuer, galna lekar och humor, med komiske skådespelarstjärnan Carl-Gustaf Lindstedt som ”gubben i lådan”.
Hylands fingertoppskänsla var hundraprocentig. När Per Oscarsson 1966 i direktsändning höll en provocerande monolog, samtidigt som han klädde av sig plagg för plagg, lät Hyland honom helt enkelt bara fortsätta.
Tv-programmet väjer inte heller för de negativa sidorna hos tv-legenden. Hur han självkritiskt aldrig var nöjd med något han gjorde och därför bedövade
sig med alkohol. Otillräcklighet, var hans egna omdömen om sig själv. Alkoholmissbruket blev värre och värre. Han blev elak mot sina medarbetare. Fast sonen Per-Otto Hylands minnen av sin far är ändå till största delen mycket positiva.
Allra mest banbrytande var nog ändå Hyland som sportkommentator. Han spottade ur sig 5,2 ord i sekunden. Det fanns ishockeyspelare som klagade på att de hade svårt att hänga med i Hylands tempo. Där är inte vår tids mest högljudda sportkommentator, Niklas
Holmgren, ens i närheten … jan-olov.andersson@aftonbladet.se
Det fanns ishockeyspelare som klagade på att de hade svårt att hänga med i Hylands tempo