Andra tongångar än ”Mello”

Jodå, det finns annan musik i tv-rutan även i dessa ”Mello”-dagar. Även samma kväll som svensk tv:s största spektakel äger rum.

TV4 lämnar som vanligt walk over när de vet att knappt någon tittar på deras kanal på lördagskvällarna och plockar fram gamla ”Så mycket bättre”-avsnitt. Lördag 2 mars med bland annat Helen Sjöholm i centrum.

Och i SVT2 visas ”Boom! Maia Hirasawas Japan”, ett lite annorlunda artistporträtt.

Den i dag 43-åriga svensk-japanska sångerskan fick sitt genombrott 2007 med hitsingeln ”And I found this boy”.

Följde upp det med ”The worrying kind”. Stor succé när hon i Melodifestivalen 2008 gjorde en väldigt cool tolkning av The Ark-låten som hade vunnit året innan.

Åren efter försvann hon inte, men var inte lika mycket i rampljuset.

Hon åkte till sin pappas hemland Japan. I mars 2011 drabbades nordöstra delar av landet av en jordbävning med en efterföljande tsunami som ödelade stora delar av flera städer. Över 10 000 personer omkom.

Maia Hirasawa hade då blivit en populär artist även i Japan.

Och hennes låt ”Boom” blev ett slags enande soundtrack för sorgen och återuppbyggnaden.

Ungefär som många i Norge fann tröst i Lalehs ”Some die young” efter terrorattentaten i Oslo och på Utøya senare samma år.

Jonatan Järbels (regi) och Daniel Skogströms (producent) dokumentärfilm följer artisten när hon åker tillbaka till Japan drygt tio år senare.

Dags för en ny turné. Men… kommer någon att fortfarande komma ihåg henne? Det är stor omsättning på populära artister i Japan.

Ett närgånget och annorlunda porträtt av en lite underskattad artist.

Som för övrigt nyligen släppte ett nytt väldigt bra album, ”If this is the end it sure is a beautiful one”.

” Ett närgånget och annorlunda artistporträtt.

ÅTERVÄNDER Artisten Maia Hirasawa reser tillbaka till Japan för en ny turné, tio år efter det att hon gjorde sig ett namn i sitt andra hemland. Kommer folk ihåg henne och är hon fortfarande ”Big in Japan”?