LENA ANDERSSON

Författare, debattör och allmänt väldigt smart. Vi passade på att ställa henne 12 raka frågor inför nypremiären av pjäsen ”Egenmäktigt förfarande” baserad på hennes succébok med samma namn. Hur lång tid tar det dig att skriva din kolumn i DN? –Två och en halv arbetsdag. Vad har du alltid med dig i väskan/fickan när du går ut? – Plånbok. Mobiltelefon. En bok jag håller på och läser. Putsduk för glasögonen. Vad räddar du först om huset börjar brinna? – Mig själv och den som är i huset med mig; men det kanske var underförstått. I fråga om saker skulle jag nog försöka få med mig klädesplagg och skor som jag är särskilt förtjust i. Datorn behöver man ju inte rädda längre eftersom allt ligger i molnet, annars skulle den gå först. Den gången du skickade tillbaka mat på en restaurang, så var det för att…? – Jag tror inte att jag har skickat tillbaka mat någon gång. Jag slevar i mig det som bjuds. Dricksar du? Om ja, hur mycket? – Ja, men pliktskyldigt. Jag föredrar att det klart och tydligt vad en tjänst kostar. Äter du kött? Om ja, varför? – Ja. Det är lättare att få goda och välbalanserade måltider på det sättet. Och jag får ont i tarmarna av enbart vegetabilier. Bästa tips på att få ett förhållande att fungera? – Närhet. Vad beställer du alltid i baren? – Är sällan i barer, men whisky. Eller gin och tonic. Var drack du dig senast riktigt full? – Det var nog 1992 i Amboise, Frankrike. Hur beskriver du Stockholm för någon som aldrig varit här? – Vacker på håll. Bilköer, eftersom halva stan är uppgrävd. Inget är beständigt utom förändringen, det mest standardiserade vi har är kinakrogar och Seven Eleven i gathörnen. I övrigt råder experiment och kockarnas självförverkligande, vilket får till följd att gästerna efter krogbesöket får gå till Seven Eleven och äta en korv för att bli mätta. Var bor du och vad är sämst respektive bäst med att bo just där? – Tensta. Bäst är min lägenhet med ljusinsläpp från tre håll och trevlig utsikt. Sämst är utbudet på varor och tjänster. En låt som får dig att dansa? – ”Wooden heart”, av Elvis Presley.