”TRO INTE PÅ ALLT DU LÄSER!”
Jagger om politik och pop i Melody Maker.
VAD MICK TYCKER OM ...
CHUCK BERRY: Citat från Melody Maker! (”Chuck visar vad som är grejen med Mick” – 29 januari 1966). Ha ha. Jag tror inte att jag låter ett dugg som han, men alla har influerats mycket av honom, inte bara sången utan hela soundet. POLITIK: Jag läste om det och man kan inte tro på mycket av det man läser. Partierna smälter ihop i mitten och båda har sina ytterligheter. Ytterkanterna har makt, särskilt när regeringen har liten majoritet, och det kan störa majoriteten. CHARLIE WATTS: (Total tystnad)
HERMAN: En trevlig kille. PF Sloan har gjort en ganska fin låt åt honom. Den är skön att lyssna på i badkaret på morgonen. Det är svårt att mäta hur stor han är i USA jämfört med oss. Vi har en annan publik än han, en roligare publik. Vissa är sådana som jag föreställer mig skulle gå på Bob Dylan-konserter. Det är roligt när vi får en hel arena full med människor som försöker vara intellektuella och lyssnar på oss som ett socialt fenomen. Universitetspublik som försöker vara långhåriga. Det är som när vi började i England. Jag gillar båda sorternas publik, ungdomarna och de intellektuella. När det blir en blandning av dem blir det väldigt roliga scener – folk säger: ”Sch, vi försöker lyssna.” Men lyssnarna går alltid vidare till någon annan när en grupp blir populär. Mycket av det beror på snobberi – de är inte längre ”inne”-grejen – och mycket beror helt enkelt på framgång. Gruppen spelar inte längre för 400 personer, utan 4 000 och det finns inte 4 000 lyssnare. Det finns inte många människor i England som går för att lyssna på en show
MODERN JAZZ: Jag gillar det inte. Charlie spelar saker för mig, och jag gillar Charles Mingus och
Jimmy Smith. Jag gillar sound, bara. Jag är ingen stor kritiker, och om jag inte gillar ett sound kan jag inte utveckla varför. Mycket av Jimmy Smith är rock’n’roll-aktigt och några av de saker som Booker T & The MG:s gör är liknande. Men när man spelar Ornette Coleman är det riktigt annorlunda och jag gillar det inte.
BIG BILL BROONZY: Inte min favoritbluesångare. Jag skulle hellre lyssna på Robert Johnson. När jag var ungefär 13 var den första bluesskivan jag någonsin lyssnade på av Broonzy, när jag lyssnade på udda rock’n’roll-skivor av Coasters, Fats Domino, Chuck Berry och Bo Diddley. Många av dem har blivit hits idag med band. Sedan började jag köpa Muddy Waters-skivor. I jazztidskrifterna och Melody Maker brukade de recensera en Broonzy-skiva och skriva att den var fantastisk. Men när de kom till Muddy Waters stod det oftast: ”Det är inte äkta.” Men han gjorde en annan grej. De kunde aldrig bedöma honom efter egna meriter. De var tvungna att prata om någon annan. Som dagens skivrecensenter. Folk säger alltid en skiva är plagierad från den eller den och oftast har de fel när det gäller influenserna! En god vän till mig gör alltid så. Hon säger: ”Han låter som Bob Dylan, Wilson Pickett och Mick Jagger.” Det fyller ett par spalter. Ändå klandrar jag henne inte, för jag kan aldrig komma på något att säga om någon av dem.
MUSIKFÖRLÄGGARE: I tv-program om pop framställs alltid en musikförläggare som en mogul bakom ett skrivbord som styr allt. Det var så förr, men inte längre. På den tiden det bara gavs ut noter kunde de göra en låt till en hit i sex månader om de jobbade riktigt hårt. Som förläggare finns det mycket att lära sig, eftersom du kan bli blåst på en förmögenhet.
EEL PIE ISLAND: Åh, det är en fantastisk plats. Vi hade jättekul där. Vet du, i maj i år har det gått tre år sedan vi gjorde ”Come On”. Det känns inte som tre år. Oavsett om vi har långt hår eller kort hår, så skrivs det fortfarande samma saker om oss. Varför tillbringar vi så mycket tid i USA? Förra året var vi där i åtta veckor! Och en vecka i Tyskland. ”Varför håller du dig borta?”, undrar de, men jag har varit här hela tiden!
POP-TV: Ser ut att bli värre och värre. Det enda bra var Ready Steady Go! I sin storhetstid. Det var bra tv och bra pop. Men de vilar på sina lagrar allihop. Jag trodde att ungdomarna skulle vara väldigt mottagliga för nya idéer i pop-tv. I grund och botten är de mer mottagliga än gamla människor som skulle få spader om Coronation Street lades ner.
A WHOLE SCENE GOING: Jag har bara sett det en gång. Det är bara lite bättre än The Five O’Clock Club. Och Barry Fantoni är så dålig [viskar Mick]. Han är som en Benny Green för ungdomar.
BENNY GREEN: Benny Green är rolig. Han får mig att dö. Jag tror alltid att han ska säga något om Charlie Parker. Benny Green höll en föreläsning om blues som jag gick på. Jag gick fram och sa till honom att han inte visste vad han pratade om. Han tror att ingenting har hänt sedan Bessie Smith. Men han är väldigt trevlig. Jag blir alltid så generad på hans vägnar under programmen. Den där Dee Wells. Det finns ingen kvick och slagfärdig humor. Det är så långsamt. Men jag gillar Benny Green. Han har ett trevligt ansikte. MUSIC HALL: Charlie har ganska mycket av det där. Han är en cockney, så fattas bara annat. Jag är jätteförtjust i det. Vem tänkte ut den där, Jack Hutton?
MAT: Åh, jag älskar mat. Jag hatar dålig mat och mat i Amerika. Jag gillar intressant mat. I USA får man bara en sort – biffar. Biff är allt de tänker på. Det är en manlighetsgrej, det handlar om sex. ”Ta en jättelik T-benstek som bara en riktig MAN kan äta!” Jag föredrar steak n’ kidney pudding.
BARN: En nödvändighet. Jag gillar dem, men jag är inte ett barntokig. Jag hatar lillgamla barn och
alla amerikanska barn verkar lillgamla. DANSLOKALER: Jag hade aldrig varit i en förrän vi spelade på sådana ställen. Jag föredrar små klubbar. Jag gillar inte glittrande Ernies Paradise-ställen. Blinkande, roterande ljus som hänger från taket. Läskiga killar i aftonklänning som trumpetar ut: ”Och nu från Grimsdyke, de fantastiska Falcons!” Det är en hemsk ritual som man läser om.
RELIGION: Så kontroversiellt. Jag pratar mycket om det för att människor alltid tar upp det. När jag var hos Charlie hade vi ett stort gräl om det. Ingen av oss är religiösa, men vi bråkar alltid om det. Jag tror många ungdomar inte är religiösa. Många fostras i skolan till en medvetenhet om det, och de vågar inte riktigt säga att de inte är religiösa eftersom de är rädda att det ska vara hädelse. Särskilt flickor. Det påverkar dem mycket mer.
Katolska länder domineras i allmänhet mycket mer av kyrkan, vilket jag tycker är negativt. Förr var kyrkan ganska rik och folket väldigt fattiga, och de bara gjorde det som kyrkan sade åt dem. Kyrkans fall började när Bibeln översattes till människors egna språk. Och som alla läsare av Melody Maker vet, var Bibeln tidigare bara tillgänglig på latin. Kyrkan gjorde folk rädda att hamna i helvetet och använde sin makt för att hålla dem vördnadsfulla. De använde skådespel, klädsel och ritualer och en pampig show som var helt mot den ursprungliga läran om Kristus. Det nådde en topp under medeltiden och kyrkan utfärdade fruktansvärda straff mot människor som började ställa frågor, men när kommunikationen förbättrades ifrågasatte fler människor kyrkans tolkningar av kristendomen. Amen.
ÅLDERDOM: Jag fruktar den. Det inte många gamla människor som är lyckliga. När de slutar tänka på nuet och framtiden och håller sig kvar i det förflutna är de fruktansvärt tråkiga. Jag vill inte att gamla tanter ska säga: ”Hur gammal tror du att jag är? 48? Nej, jag är 78 och jag tittar på alla popprogram och jag har alla dina skivor!” Då tror jag att det är dags att växa upp.
ÖL: Jag gillar inte engelskt öl alls. Förr drack vi det på klubbar för att släcka törsten, men folk som blir fulla av sex pints öl och kräks är så hemska. Jag kan inte dricka sex pints av någonting. Fråga Zoot Money.
MANFRED MANN: Gruppen eller personen? Jag känner honom lite grann. Han gav lektioner i jazzpiano och skrev artiklar i en jazzveckotidning som är nedlagd nu. Jag tror att han är frustrerad och det gör mig ledsen i så fall.
BOB DYLAN: Bra, men för trendig för att förbli så populär som han är nu. Ingen gillar hans senaste skiva, vilket är hemskt, och plötsligt börjar popkolumnisterna som vet allt säga: ”Vi här på Dagens Dumheter anser att ni bara kan glömma Bob Dylan.”
BRIAN JONES: Han är den blonda killen till höger och en väldigt god vän.
CLEAN-UP-TV-KAMPANJEN: Löjligt. Mer intressanta saker kommer på tv och allt de vill göra är att ta bort dem. Men mycket av det som sägs är onödigt. Det är väldigt lätt att vara frispråkig.
BOCKAR: Åh, jag funderar på att göra en film om dem – en bockfilm. Och jag skriver en låt om naturalism. Andrew är i Paris just nu och letar efter passande ungkarlsbockar.