KRITIKERNAS DOM

”När flera av låtarna drar igång låter det som trötta versioner av tidigare dängor – och sedan kommer refrängen och kickar igång det till något lite mer intressant och du förlåter dem. Flera av låtarna gräver sig djupt ned i leran och förtjänar inget annat än en anständig begravning. Stundvis låter de som The Who och ibland låter de som The Clash, men för det mesta låter de som Stones. Ibland är det nära självparodi, men för det mesta är det rätt jäkla bra.”

PETER HOGAN, UNCUT, NOVEMBER 1997