Jag kom till Sverige för att leva i fred
Äntligen började jag gymnasiet i Stockholm efter ett år och nio månader i Sverige. Jag är en av de ensamkommande ungdomar från Afghanistan som kom till Sverige i slutet av 2015. Jag har kämpat mycket och fick betyg i alla fjorton ämne under två terminen av Språkintroduktion. Jag vill gärna bidra till samhället om jag får stanna i Sverige.
Bland läxor och andra aktiviteter har jag också varit med i sittstrejken som startade för att stoppa utvisningarna till Afghanistan. Under strejken träffade jag protesterande mot vår sittstrejk som snackade illa om flyktingar, särskilt om de ensamkommande barn och ungdomar. De sade bland annat till oss att vi inte jobbar utan vi bor på skattepengar och att vi är en tung börda för Sverige.
Jag vill bara säga till dem att vi ungdomar som flytt till Sverige har inte kommit för att ha nöje av välfärden. Vi kom först och främst hit för att Sverige är ett demokratiskt land med medmänskligt folk som tar hand om de som har drabbats av kriget. Jag kom till Sverige för att leva som vanliga människor i fred och utan förföljelse på grund av mitt utseende eller religion. Jag vill gärna utbilda mig och ge tillbaka och bidra till samhället om jag får en chans. Det är ett önskemål för alla ensamkommande. Att utbilda sig och bidra till samhället är en uppgift för alla som bor i Sverige tycker vi.
I vårt land man brukar börja arbeta när man känner sin höger eller vänster hand. Jag började arbeta när jag var tio år. Jag säger detta för att förklara för de som känner inte oss men pratar mycket om oss att vi vill plugga, jobba och ge tillbaka. Vi har sett kriget framför våra ögon, vi har varit förföljda, vi har haft mycket svårigheter och vi har känt bristen med hela kroppen. Nu vill vi utveckla oss i fred och bidra till samhället om vi får chans att stanna.
Jag utmanar alla de som tycker negativt om ensamkommande ungdomar att kom gärna sitta med oss, prata med oss, lyssna på våra berättelser, känna oss vilka är vi och sen kan ni döma oss eller prata om oss som ni vill.
Jag är väldigt tacksam till alla Sveriges folk som stöttade och stöttar oss. De som viger sina liv för medmänsklighet har lärt mig mycket om medmänskligheten, kärlek och jämlikhet och nu vi har blivit som en stor familj. Utan er jag skulle inte kunna komma på gymnasiet. Det är ni som gav mig hopp, energi och kärlek när jag var hopplös och energilös.