Parkeringsavgifter är inte en funktionshindersfråga
Den senaste tiden har vi i funktionshindersrörelsen nått ett antal framgångar på den politiska arenan. Det har rört sig om förändringarna på LSS- området som gjort att den akuta krisen inom personlig assistans till viss del är över och dessförinnan röstade även riksdagen igenom nya bestämmelser som gör att även mindre företag måste tillhandahålla tillgängliga byggnader. Det är något som vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade är mycket stolta över, men mer behöver göras. Vi nöjer oss inte med rådande situation och vi vill se större krafttag inom funktionshinderspolitiken.
Vi ser idag att personer med funktionshinder ligger på låga nivåer när det gäller såväl sysselsättning som gymnasieutbildning och delaktighet i samhället. Detta medför inte bara ett samhälle på ojämlika villkor utan även en groende psykisk ohälsa bland personer med funktionsnedsättning där såväl kostnader för psykiatri som andra former av sjukvård ökar genom en utestängning av personer med funktionsnedsättning från det etablerade samhället. Därför står det högt upp på vår agenda att göra det yttersta för att skapa ett mer inklu- derade och jämlikt samhälle som inrymmer alla oavsett funktionsförmåga.
Men vi måste bli fler i kampen. Och framför allt behöver vi se fler röster inifrån själva rörelsen som strävar efter inkludering. Detta är något som vi upplever saknas idag. Framför allt i Stockholmsområdet. En av de största lokala funktionshindersorganisationerna, DHR Stockholmsavdelningen, har de senaste åren profilerat sig i en fråga som går stick i stäv med visionen om ett Stockholm där alla behandlas lika. Det rör sig om frågan om att personer med funktionsnedsättning ska slippa betala parkeringsavgifter till skillnad från övriga invånare i staden.
DHR Stockholmsavdelningen tycks ha utvecklat frågan om parkeringsavgifter till sin hjärtefråga vilket vi är mycket oroade över. Att en grupp i samhället slipper betala för parkering är ett steg ifrån principen om att sträva efter mer inkludering och färre särlösningar.
Med en särlösning, likt den DHR Stockholmsavdelningen förespråkar, kan bidra till att stärka fördomar om personer med funktionsnedsättning som en säregen och homogen grupp som ofta särskiljer sig från resterande befolkning. Detta kan i längden leda till en ökad funkofobi i samhället och en förstärkning av den redan omfattande marginaliseringen av personer med funktionsnedsättning. Att en av funktionshindersrörelsens viktigaste organisationer indirekt vill medverka till detta finner vi inte något annat än mycket beklagligt.
I det inkluderande samhället betalar alla oavsett funktionsförmåga för sin parkerade bil och det är i den riktningen politiken också bör gå. Vi i Förbundet Unga Rörelsehindrade kommer fortsätta sträva efter ett sådant samhälle och vi hoppas att vi får fler från funktionshindersrörelsen med oss på den banan. För vi kan verkligen inte acceptera ett samhälle där personer med funktionsnedsättning fortsätter att marginaliseras i den grad som vi ser idag.