Försöker ni ta livet av oss, SL?

Det är en minst sagt svettig sommar det här, det går inte att förneka.

Men den som inte åkt Roslagsbanan har ännu inte upplevt helvetet.

När man är utomhus, i stekande sol, på en perrong utan minsta lilla tecken till vindpust tror man att man nått toppen av värmen. Men nej, så lättlurad får man inte bli. När Roslagsbanan glider in på stationen och öppnar sina dörrar och man kliver på är det som en ny värmebölja slår emot en.

Man sätter sig på sätet, försöker andas lugnt, ser att alla fönster är öppna och tänker i en naiv sekund eller två att det ska hjälpa, att sval vind ska svepa in. Men nej. Återigen lurad. Att sitta på tåget är som att vara instängd i en vakuumtub, som av obegriplig anledning lyckas vara ännu varmare än luften utomhus. Efter några minuter rinner svetten i pannan. I armhålan är det blött och till och med mellan tårarna är det klibbigt.

Har någon glömt att slå av elementen i år?

Jag har åkt Roslagsbanan i många år, men aldrig har jag upplevt att det varit så här varmt. Jag vet, sommaren är ovanligt varm, men inte fan höll man på att svimma varje gång man klev på tåget förr!

Om man fortfarande kan stå på benen när man kommer till Östra station, och ska vidare med tunnelbana eller buss, är det som att vinna på lotto. Svalt och skönt!

Men hur kan bussarna lyckas så bra med luftkonditioneringen när Roslagsbanan bara lyckas bli varmare?

Snälla SL. Jag vill inte plågas varenda dag på min tågresa.

Jag vet, sommaren är ovanligt varm, men inte fan höll man på att svimma varje gång man klev på tåget förr!