Nu loggar jag ut för gott

Okej! Nu är det sommarlov! Eller i alla fall för mig. Jag har likt Pippi Långstrump gått i skola ett tag och tar jag mig rätten till sommarlov! Eller rättare sagt; Jag har sagt upp mig! Tagit min Mats ur skolan! Gett fingret! Fulfingret! Jag struntar i skolan och upplever en ömsesidighet. Inte direkt att min skola, mina chefer, mina arbetskamrater och elever struntar i mig. Utan ”tiden”!

Den där tiden som gått sedan kommunaliseringen av skolan för 25 år sen. Friskolereformen och rättigheten att välja skola! Skattesänkningar och skolpeng. Alla med ögon och öron öppna har läst och hört om hur läget i skolan är, hur föräldrar kräver, ungar flippar med telefoner och skolledning pusslar för att få ekonomin ihop.

Jag som lärare har upplevt mig som gisslan mellan elever, föräldrar och skolledning. Gör si, annars! Gör så, annars! En dröm jag förverkligade för nio år sedan när jag äntligen blev klar med min lärarutbildning krossades definitivt av GY11. Så nu lämnar jag in nycklarna, ställer in portföljen och loggar ut.

Så! Jag har sagt upp mig! Nej, det är en bit kvar till pensionsstadiet. Att säga att jag är arbetslös är också fel. Jag har mer arbete än någonsin. En trädgård av min storlek kräver sin kvinna, sin spade och skottkärra. Och där går jag, mellan jordhög och rabatter.

Jag har börjat kalla mig dagledig, låter lite uppkäftigt och jag får passa mig så jag inte får en fet smäll av dessa småbarnsföräldrar med jobb, höga lån och kronisk sömnbrist. Eller GD! Jag har blivit GD på Torpet Lovisedal! GD = gårdsdräng och det är en förkortning jag gillar. Jag ogillar förkortningar som PAL, APT och NP – vanliga förkortningar i skolans värld. En annan förkortning jag och maken levt under är DINK, dual income – no kids, eller dubbel inkomst, inga barn. Nu är den tiden förbi, både dubbla inkomster och barn, eller hemmavarande barn som vi har ansvar för, för tydlighetens skull. Numera är det INK som gäller och verkligen inte YNK!

Jag har det bakom mig, småbarnsåren, höga lån och livspusslet. Det uttrycket var inte uppfunnet på min småbarnstid. Andra begrepp jag ofta hör i dag är: ”egentid” och ”unna sig”.

Jag var dessutom enastående förälder. Och det funkade! Jag är expert på billiga maträtter och att sy kläder. Så där är jag i dag! INK, ”egentid” och ”unna mig” med billiga maträtter och lagade kläder. Och som GD strosar jag runt i mina arbetsbyxor ( Jula) gamla t-shirt och koftor och sliter, både i jorden och på kläder. Och skolan? Jag bara säger ( med hjärtat): Lycka till!

Jag har sagt upp mig! Tagit min Mats ur skolan! Gett fingret! Fulfingret!