Han kryddar Brottby med hip-hop

Finns det hiphopartister i Brottby? Svaret är ja. Häng med till studion hemma i sovrummet hos Sellish, där han berättar sin historia.

Jag fastnade direkt för att rappa. Sedan jag var sex-sju år har jag lyssnat på hiphop, jag hade en skiva med Eminem som jag spelade tills den gick sönder. Nu ska jag släppa min första mer seriöst genomarbetade platta på Spotify.

Grunden i hiphop är väldigt speciell, det är lite musik för underklassen. Jag fastnade för musiken för att det är så mycket teknik i det hela, det handlar alltid om att vara bättre än andra. Mitt mål har alltid vart att vara bäst på rappa i alla rum jag är i.

Hiphop är med musik, rap kan vara utan musik. Hiphop är mer en livsstil, men det finns hiphopare som inte gillar graffiti och de som tycker om graffiti måste inte gilla musiken.

Att det finns kvinnokränkande delar inom hip hopen är väldigt, väldigt synd. Men det börjar bli bättre, rappare i min ålder förstår hur löjligt det är. Hiphopen har varit homofobisk, men jag har spelat på Pridefestivalen och det var riktigt kul. Jag står för ett samhälle där man inte dömer folk.

Men att det är mycket svordomar tycker jag är okej, det gäller att säga så sjuka saker som möjligt, man får ta det med en nypa salt.

Egentligen heter jag Nicky Sellin, men jag ville ha ett artistnamn och på den tiden var det coolt att säga ”ish”, så det blev Sellish.

Jag flyttade till Brottby från Akalla när jag var tolv år. I början gillade jag det inte alls, men nu trivs jag. Båda ställena har sina fördelar, jag hälsar ofta på mina kompisar i Akalla, fast här finns det ett lugn, det är som att vara på semester hela tiden.

Att det finns kvinnokränkande delar inom hip hopen är väldigt, väldigt synd. Men det börjar bli bättre, rappare i min ålder förstår hur löjligt det är.