Snorbok ska hålla förskolan frisk
Den elaka lilla Prosit vet precis hur han ska smitta barnen på förskolan. Men vet barnen hur virus sprids? Det tror inte författaren Anna Bendréus Kinding från Vallentuna. Viruset Prosit och hans kompisar har det bra inne i cellen i näsan. ”Alla börjar leta efter fler snälla celler som släpper in oss. Sedan gör vi ännu fler kompisar. Snart är vi jättemånga virus i näsan. Vilken fest!” Det är en bok fylld med snor som Nybybon Anna Bendréus Kinding skrivit.
– Ja, det är mycket snor, för vuxna kanske det är lite småäckligt, men barnen gillar det, säger författaren.
Utbildad veterinär
Till vardags jobbar Anna med läkemedel för djur, och hon är utbildad veterinär.
– Så jag har läst en hel del om virologi och smittskydd. För mig är de här frågorna självklara, men jag ser att det inte är lika självklart för alla. Det finns förvånansvärt många vuxna som nyser i handen och sedan glatt skakar hand.
När det gäller tandborstning finns boken om Karius och Baktus, men när det gäl- ler att tvätta händerna finns ingen liknande bok. Anna såg en lucka, och skrev boken ”Se upp för Prosit!” med en barndomsvän från Täby som illustratör.
När företaget BTJ, som läser böcker och recenserar dem för att biblioteken ska veta vad de ska köpa in, läste boken drog de liknelsen med tandborstningsboken. Recensionen var mycket fin:
”På ett pedagogiskt vis förklaras hur förkylningar smittar mellan alla barnen och personalen på förskolan och givetvis även hur man kan undvika smittspridningen.”
– Det var så klart jätteroligt. Jag hoppas ju att det ska gå bra för boken, den passar utmärkt både i vabb-soffan och på förskolan där smittspridningen är i full gång så här i vabbruari, säger Anna. Hur sprids då virus? – Man för själv in viruset i kroppen via slemhinnorna, alltså ögon, näsa eller mun. Till exempel petar vi oss i ansiktet ofta, kanske gnuggar lite i ögat – och det räcker. Virus är små partiklar som behöver hjälp av en värdcell för att kunna föröka sig.
Det är också virus som ger upphov till de flesta infektionssjukdomar som sprider sig så här års, både bland barn och i samhället i stort.
– Så jag tar upp virus och inte bakterier i denna bok. Men det blir kanske en uppföljning, säger Anna.
Pluggade på distans
Hon har tidigare publicerat sig i antologier tillsammans med andra författare, men det här är den första egna boken.
– Ända sedan jag var liten har jag älskat att läsa och att skriva. Det var väldigt speciellt att få den tryckta boken i handen, att kunna bläddra i den.
Anna började plugga kreativt skrivande på distans när hon var föräldraledig med tredje barnet.
– Det kan jag verkligen rekommendera om man vill bli författare. Det är jätteroligt att vara i ett sådant sammanhang, med skrivande människor.