”Ikaros är som pappas snack om lumpen”
Som praktikant på en tidning kan man inte räkna med några glamorösa uppgifter. Enklare notiser och enkätintervjuer är typiska uppdrag, och det är precis i sin ordning. Ibland får man till och med finna sig i att sitta och slå dank en timme här, och en timme där. Återigen – helt i sin ordning. Så när en medarbetare ber en att hänga med till Gröna Lund och agera tidningens försökskanin till den nya åkattraktionen Ikaros, då svarar man med ett rungande ja.
Trots höjdrädsla och trots att tanken aldrig ens slagit en att testa den snällare versionen av årets dragplåster: Fritt fall.
Under presentationen av årets nyheter på Gröna Lund var jag därför lite i en dimma. Detaljerna kring det nya grädderiet susade mig förbi, för det mesta var det en enda lång stålsättning inför vad som väntade – Ikaros.
Helt plötsligt tornade så skrytbygget upp sig ovanför mig, som den skoningslösa jätte den är. Själva åkturen var som tur var över ganska snabbt. Så här i efterhand är det precis som när min pappa talar om lumpen, man kommer ihåg det roliga – ingenting tråkigt. För visst var det också ett uns av eufori, det ska jag medge.
Det ligger dock ett dåligt omen över Ika- ros. Stolta förklarade de ansvariga att namnet kom från en mytologisk grekisk saga. Ikaros är emellertid lite av en tragisk hjälte. Fylld av övermod flyger han uppe i skyn med sina tillverkade vingar, men närmar sig solen för mycket, och störtar mot sin död.
Om Gröna Lunds Ikaros visar sig flygfärdig får vi se. Med stapplande steg tog sig människor ut från utgången efter första åket. ”Bisarr” och ”vidrig” var omdömet från de vuxna. Barnen var desto mer uppspelta, och det är väl egentligen det som avgör om Ikaros kommer flyga eller inte.”