TERVINNARE AV R T TA VIRKET
Claes Baud gick in i väggen... och plockade ner den for att bygga öm den till möbler. Nu präglas hans karriär av snickarglädje.
Claes Baud letar gamla lador som han kan göra möbler av. Det är hans affärsidé. När han plockat ned en lada och gjort ett bord av den så signerar han det med ladans namn och en webbadress där man kan läsa historien om ladan som virket faktiskt kommer ifrån.
– Jag försöker få tag på de gamla förfallna ladorna innan ägarna sticker en tändsticka i dem i tron att de är värdelösa, säger han.
I snickeriet strax intill Orkesta kyrka omvandlas virke från ytterpanel på lador eller golv från en loge till rustika möbler.
Nära att ”checka ut”
Affärsidén började med händelser som inträffade runt 2002. Claes hade jobbat inom it- branschen i många år, hade svårt att koppla bort jobbet och tänkte ofta på det om nätterna. När han stressade iväg i sin bil hade han ofta laptopen igång på passagerarsätet och mot slutet blödde han spontana näsblod ibland.
– Jag satte mig en dag på en stubbe i skogen och funderade på vad jag skulle göra. Jag hade kunnat checka ut som utbränd, men försökte hitta lösningen på annat sätt. Jag och min hustru Madeleine åkte på vinst och förlust till Ljusterö och kollade in en tomt som fanns till salu på Hemnet.
Med återvunnet virke från en lada som byggdes 1825 fixade dom sitt sommarhus. Claes och Madeleine ritade och gjorde allt byggande och hantverk själva. Trots det stora fritidsprojektet försvann stressen och han mådde bra så snart bygget kom igång. Efter tre års stenhårt arbete var projektet klart och det blev startpunkten för en förändring i livet. Han behöll tanken på att återanvända lador men inriktade sig på att snickra möbler.
– När det så blev dags att lämna IT-branschen 2014 kom så möjligheten att sadla om på riktigt. Jag tänkte att nu ska jag göra det jag själv vill och gick en ettårig utbildning till möbelsnickare på Folkuniversitetet i Upplands Väsby.
Ska se extremt ut
Claes lyfter fram en tjock bräda från ett golv i en loge som ska bli en bänk. På en loge ovanför snickeriet finns ett lager av gamla golvplank och virke som fungerat som ytterpanel till en lada. Inspirationen vad som ska göras med det hämtar han från Instagram, Pinterest, inredningstidningar och mässor.
– Men jag utgår också mycket från själva materialet för att hitta
Jag satte mig en dag på en stubbe i skogen och funderade på vad jag skulle göra. Jag hade kunnat checka ut som utbränd, men försökte hitta lösningen på annat sätt.
inspiration samt önskemål från mina kunder. Det ska finnas lönsamhet i det som görs, det är ingen mening med att jag står och gör något som ingen har råd att köpa.
Brädorna från logens golv är rejält nedsmutsade och slitna när de kommer till snickeriet.
– Jag får först jobba med att få bort smutsen, eller koskiten helt enkelt, för att sedan jobba på att få tillbaka känslan i det. Efter att jag slipat använder jag vattenbaserad bets, lut och spissvärta, stålborste och en massa knep som växt fram genom olika projekt.
Eftersom det inte finns någon förutbestämd mall gäller det att Claes läser av vad det är kunderna är ute efter och var de själva befinner sig i sina tankar.
– Det ska se extremt ut utan att vara det, det gäller att hitta rätt nivå. Bäst är att få fria händer, särskilt med ytskiktet och färgen på möbeln.
Märklig beställning
Oftast känner Claes av kunderna rätt och levererar till belåtenhet, men det kan ju också gå som det gjorde en gång i Österskär.
– Jag levererade ett stort tungt bord till ett nybyggt hus. Vi var fyra personer som lyfte in bordet i ett rum. Huset var fantastiskt och byggt i New England-stil. Men tyvärr upplevde kunden att det ”inte var rätt ton på färgen”. Såklart görs allt med nöjd-kund-garanti så vi bar ut det igen och numera finns det bordet i ett nytt häftigt timmerhus i Lindvallen i Sälen.
Borden som levereras från snick- eriet är väldigt unika, både till utseende men också när det gäller historierna bakom virket. Men ibland kommer även andra, för Claes, udda beställningar.
– Det var ett yngre par som absolut ville ha ett helt vanligt furubord, typ 70-tal. Men de var så angelägna och tillbringade en hel eftermiddag i snickeriet, och de tog sig från stan ut till mig på landet trots att de inte hade någon bil. Jag hämtade dem gående halvvägs från Lindholmens station i kylan. Går inte att avsäga sig projekt med såna kunder.
Mjuklandar med långleverans
Livet som möbelsnickare och egenföretagare går också i full fart men är omväxlande och ger många möten med allt från bönder och designers till kunder på Östermalm. Viktigt för Claes är dock att han bestämmer själv om vad som ska prioriteras, särskilt att det ska vara kul projekt. I stort sett alla bord har levererats hem till kunden och nyligen kunde två bord kombineras med en familjehelg på Gotland.
– Jag skulle leverera till två kunder på Gotland, en professor och ett yngre par. Jag tog med familjen och passade på att åka runt och kolla på raukar, får och allt man gör där.
Drömmen handlar inte längre om en ”cool” karriär i it-världen, numera njuter Claes av själva jobbet.
– Jag vill ha friheten att när det passar mig kunna glida iväg och bara hänga en skylt på dörren till snickeriet där det står ”Gone fishing”.
De var så angelägna och tillbringade en hel eftermiddag i snickeriet, och de tog sig från stan ut till mig på landet trots att de inte hade någon bil.