Embla hittades skadad – minns inget
När 16-åriga Embla kraschade med mopeden försvann minnesbilderna. Nu vill hon och hennes pappa Marcus tacka alla som hjälpte till. Och understryka vikten av hjälm.
Det är en helt vanlig fredagskväll efter skolan när Embla sätter sig på mopeden och kör iväg för att hämta en vän vid busshållplatsen. Men från och med att hon lämnar villakvarteret och svänger ut på vägen minns hon nästan ingenting. Det är tomt.
Hon kommer inte ihåg att mopeden kraschen på Teknikvägen i Vallentuna eller vad som föranledde skeendet, inte heller när ambulansen kom. Hon kan bara drar sig till minnes att någon frågar vad hon heter och att hon ligger på en ambulansbrits. Inte förrän hon är på röntgen kvicknar hon till.
– Jag visste inte var jag var och personalen berättade att jag hade kraschat med mopeden, säger Embla.
När hon lämnar traumaenheten är pappa Marcus på plats och storasyster Freja kommer strax efter.
– Jag får samtalet när jag är på väg hem med en kollega så det var bara till att svänga och köra till Karolinska. Det var en hemsk tid från att få första samtalet till att vara på plats, säger han.
Väl där möts han av sjukhusets anhörigsamordnare och får en rapport om dotterns tillstånd. Embla röntgas flera gånger för att utesluta huvudskador och benbrott. Hon blir kvar till dagen efter och undkommer med hjärnskakning, en käkskada, blåtira, skrapsår och ett större köttsår över knät.
– Jag är bara så glad att hon hade hjälmen på sig, säger pappa.
Kunde blivit mycket värre
Båda sidorna på hjälmen är skrapade, visiret likaså men mest skada har hakpartiet tagit.
– Jag ville inte ha en öppen hjälm eftersom de är så fula, säger Embla som är extra glad över att hon hade en integralhjälm.
Käkskadan och blåtiran över kinden och ögat hade kunnat vara mycket värre om hjälmen inte skyddat hela huvudet. Nu har den gjort sitt jobb och måste kastas eftersom dolda inre sprickor kan försämra skyddsfunktionen. Mopeden är kvar på verkstaden.
Börjar läka
Blåtiran är borta, men köttsåret på knät håller fortfarande på att läka och även om det gör ont måste hon öva på att räta ut benet så att det läker rätt.
– Nu efteråt har jag suttit bakom en kompis som skjutsat mig och det var såklart lite läskigt. Jag kommer börja köra moped igen, men jag kommer alltid ha hjälm på mig även om det är korta sträckor och jag kommer aldrig skjutsa någon utan att de också har hjälm, säger Embla.
– Man tänker inte att något ska hända och jag trodde inte att jag skulle krascha.
Efter olyckan skrev Marcus ett Facebookinlägg där han tackade förbipasserande Camilla Cederblom, som var först på plats vid olyckan och ringde 112, polisen, sjukvårdspersonalen och alla andra som varit involverade.
– Jag blev imponerad över insatsen och att samhällets resurser finns och fungerar när det verkligen gäller, säger han.
Samhällets resurser fungerar verkligen när det gäller.