ORDNING P TORPET
Jens Reutercrona växte upp i Djursholm, flyttade till Gärdet och därefter var det miljöhus i Vaxholm som gällde. Men nu har han byggt ett ”eko-torp” 300 meter från närmsta granne i Kårsta.
Allt blev eko när Jens Reutercrona gjorde det gamla torpet till sitt livsprojekt.
Grusvägen ringlar genom skogen i Kårsta. Längst in på vägen ligger ett grått torp. Jens Reutercrona hälsar välkommen och går före in till ett vardagsrum med väggtimret synligt och en tydlig doft av trä i luften. Utsikten mot Backa gård är vidsträckt, landskapet böljar.
– Förr ansågs det fattigt att visa timret, men jag tycker att det är vackert, säger Jens.
Från början låg det ett torp utan el och vatten på tomten, som Jens använde som sommartorp.
Numera står här alltså ännu ett torp, där Jens bor permanent. Men vägen till det nya hemmet var inte spikrak.
En dag såg Jens av en slump en lapp med annons om ett gammalt torp i Västergötland, som var till salu för den som kunde frakta bort det. 300 000 kronor exklusive frakt var priset. Och Jens föll för det gamla huset.
– Jag är väldigt miljöengagerad och ville ut från stan.
Under ett år bodde han i det gamla torpet. Han drog in el men vattnet kom från en pump på gården. Och bada – det gjorde han i bäcken som går ner i Sparren.
– Jo, det var kallt, men från och med november duschade jag på jobbet. Kollegorna var bara positiva, jag jobbar ju på Naturskyddsföreningen och där vill många göra liknande saker som jag gjorde.
Grannar hjälpte till
En dag kom lastbilarna med timmer.
– En sak som har förvånat mig är hur hjälpsamma folk är. När lastbilarna kom var grannarna genast här och hjälpte till att bära. Alla ställde verkligen upp och kom springande när jag behövde hjälp.
Eftersom Jens bara ville ha hantverkare som brinner för gamla hus bestämde han sig för att själv vara byggprojektledare.
– Jag kan ju ingenting egentligen, jag är en ekonom som fuskar. Jag hade hantverkare som kunde timmer, el, och så vidare, och själv var jag hantlangare. Jag valde de hantverkare vars ögon lyste när vi pratade om projektet.
I torpet har Jens använt så mycket miljötänk som möjligt.
– Trä, lera, tegel och leca, som är uppblåst lera. Så lite plast som möjligt.
En del av miljövänligheten ligger i att återanvända. Dels handlar det om själva torpet, dels om att köket är begagnat. Gamla dörrar och fönster är också återanvända, liksom tegelstenarna som kommer från Norrtälje stadshotell.
– Jag tycker det är jättekul med huset, varje sak får en innebörd när man vet historien bakom. Men panelen på utsidan är ny och kom till för att isolera huset. Värmen på sommaren kommer från solceller på det gamla stallets tak. Solcellerna värmer upp vatten till både dusch och golvvärme.
– Jag hoppas att jag ska vara självförsörjande på el sett över året. Men under sommaren blir det överskott och då köper elbolaget el av mig, och så köper jag el under vintern när solen inte räcker till.
Det finns också en stor vedpanna i det gamla stallet som står för värmen på vintern.
Självförsörjande konsult
I Jens kretsar pratar man mycket om att vara självförsörjande och att dela.
– Ett begrepp kallas omställning, och det handlar om att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sin miljö, att utveckla det ställe man bor på. Min idé är att jag ska ha en självförsörjande enhet. Eller, jag är inte den som blir självförsörjande bonde, men jag går så långt jag orkar.
I dagsläget jobbar Jens halvtid som konsult, och kan ägna sig åt gården på övrig tid.
Just nu odlar Jens zucchini, tomater, lök, örter och potatis. Men han planerar för större odlingar med fler sorters grödor.
En speciell lösning i huset är att toaletten går till en kompost. Jens har fått
Jag tycker det är jättekul med huset, varje sak får en innebörd när man vet historien bakom.
tillstånd att använda komposten till att göda sina grönsaker.
– Det är väl det som fungerat sämst. Det fastnade i röret, jag fick gräva om så att det lutar mer.
Till vardags fungerar det okej att släpa hinkar med urin uppför backen till odlingarna.
– Men när jag hade mitt jobb här och vi var tio personer, då blev det inte helt smidigt. Toalettlösningen har jag kommit på själv, och jag är inte så duktig att jag kan tänka på allt. Det här kommer att bli mitt bekymmer.
Slipper måla om
Från början var torpet rött, men nu är panelen omålad.
– Dels för att jag då inte behöver rödfärg, vilket gör att färgen inte behöver produceras. Dels för att huset inte behöver underhållas, jag behöver inte lägga tiden på att måla om. Och jag har läst mig till att Falu rödfärg inte längre skyddar eftersom gifterna är borttagna.
I bygget har miljön kommit som nummer ett, och kulturen som nummer två.
– Jag är så nöjd med huset! Det är så vackert allting, en fröjd för ögat. Jag är nöjd med miljölösningarna och att det funkar och blir varmt på ett bra sätt.
Är det inte är ensamt i det lilla torpet, långt från grannarna?
– Nej, jag har pratat mer med grannarna här än jag gjorde under tio år i Vaxholm. Det är inte alltid avstånden som räknas. Och jag har träffat kärleken här, jag som levt ensam nästan hela livet.
Vad säger folk om att du bytt Djursholm och Gärdet mot Kårsta?
– De som känner mig är snarare förvånade över att jag kunde bo så länge på Gärdet. Jag har alltid varit miljöintresserad och engagerad i olika föreningar, men det har inte hänt så mycket på 30 år. Man källsorterar, men inte mer. Med det här huset ville jag göra något praktiskt, minska avtrycket.
Det handlar om att hitta ett nytt sätt att förhålla sig till sin miljö, att utveckla det ställe man bor på.