Senaste medhjälparna på äldreboendet: undulater
I ett halvårs tid har undulaterna Tobias och Filippa bott på Väsbygården.
– Fåglarna är min tröst, det är så rogivande, säger Margareta Ljunghe som bor på Väsbygården. Det gick inte längre att ha undulaterna Filippa och Tobias hemma. Då kom Nathalie Lodén på tanken att de kunde flytta till hennes arbetsplats, Väsbygården. Sagt och gjort; sedan ett halvår står fågelburen i äldreboendets allrum.
– Det är väldigt trevligt med fåglarna, det blir lite liv. Jag har varit bonde och haft kor, hästar, grisar och höns. Man blev särskilt god vän med tjurarna, säger Rune Hjalmarsson, en av de boende.
Bättre en fågel i handen …
En annan boende som uppskattar fåglarna är Margareta Ljunghe. Hon brukar ha Filippa i handen och fågeln följer med henne in på rummet ett par timmar då och då.
– Fåglarna är min tröst, det är så rogivande. Jag har haft katt och det saknar jag så. Men undulaten är lika bra, säger Margareta Ljunghe.
Mari Melin är chef över avdelningen Västanbo, där fåglarna bor. Hon berättar att både anhöriga och boende brukar reagera positivt.
– Jag tror att de flesta tycker att det är lite trevligt med fågelkvitter. Många går gärna förbi och pratar med Filippa och Tobias. Det borde finnas mer djur på äldreboenden, säger Mari Melin.