Mia rider in Lilla Rörbys shettisar i litteraturen
Efter att ha varit på ridskolan Lilla Rörby i många år kom böckerna av sig själva, säger Vallentunabon Mia Winge. Här berättar hon mer om böckerna om Shettisligan.
Jag började skriva skönlitterära böcker för tre år sedan. Shettisarna på Lilla Rörby är så fantastiska och det händer så mycket roliga och spännande saker kring dem. Det gick inte att hålla emot att börja skriva om dem. Mina barn har ridit här i tio års tid och haft skötponnyer.
Två böcker om Shettisligan är publicerade och den tredje är hos illustratör. Jag tycker att det går jättebra med försäljningen av böckerna, det är roligt. Men jag är inte så involverad. Det roligaste för mig är skrivandet och den otroligt spännande processen när illustrarören skickar tillbaka bilderna, vad hon vill välja ut ur boken och illustrera. Och när barn och ungdomar hör av sig, det är jättekul.
Shettisligan handlar om ponnyerna och fem tjejer som börjar rida på Lilla Rörby i den första boken. En karaktär hittar på så mycket tokerier, hon skriver sig själv. Hon älskar att spionera på folk och drar jättekonstiga slutsatser. Hon är en plåga i skolan, ifrågasätter allt och lärarna vet inte hur de ska hantera henne. En tjej älskar drama och ser mystiska saker där det inte finns mystiska saker. En tjej är väldigt logisk och ordningsam, hon håller lite styr på de andra.
Det som är viktigt för mig är att framhålla alla hästar som de fantastiska individer de är.
Shettisarna på Lilla Rörby är så otroligt snälla. Men det är klart att de har egen vilja, springer till diket och äter gräs till exempel.
Ridskolehästar är hjältar, de står ut med så mycket, vara med olika människor som har olika ridstil och hantering. Det ligger mig varmt om hjärtat, att få spilla ut den kärleken. Man kan skriva utifrån sin egen hästkärlek.
Det som är viktigt för mig är att framhålla alla hästar som de fantastiska individer de är.