HAN VILL PÅVERKA MED SINA TECKNINGAR

Häng med och träffa DN-tecknaren och Vallentunabon Magnus Bard.

Det svåraste är att komma på idéer. Tecknandet kommer av sig självt, jag har alltid hållit på och tecknat, tvångsmässigt, eller ska man säga att jag har ett behov av att teckna. Jag har en ambition att vilja påverka, att driva opinion för olika politiska frågor. Jag vill inte vara en narr, utan har mer ett journalistiskt tänkande. En viktig uppgift är att intressera folk för samhällsfrågor. Läs ledartexter och bilda dig din egen uppfattning – utan att vi läser fungerar inte demokratin.

Jag är inte liberal fast jag jobbar för en liberal ledarsida. Jag kan inte heja på en text som säger att vi har för högt skattetryck, jag måste göra något annat med min

Jag blir känslomässigt engagerad. Jag blir förbannad ofta. Särskilt när det handlar om klimatfrågan.

bild, kanske försöka ställa en fråga. Det är skoj, det skapar ett spänningsfält för läsaren. Ibland retas jag och ställer en besvärlig fråga – men det måste vara balans, det får inte spreta så att läsaren blir fullkomligt förvirrad. En del frågar ”men hur kan DN låta dig hålla på”, men tidningen är liberal i ordets bästa bemärkelse. Jag kan inte tänka mig att Aftonbladet skulle ta in en högertecknare.

Jag blir känslomässigt engagerad i ämnena och det är viktigt. Jag blir förbannad ganska ofta och försöker göra något av ilskan. Särskilt när det handlar om klimatfrågan, jag är ganska påläst sedan tio år tillbaka. Nu skulle jag vilja säga ”vad var det jag sa” till folk. När jag tecknar i klimatfrågan tar jag ofta med barnbarn för att få mor- och farföräldrarna att reagera.

Jag har inte slutat flyga men jag är återhållsam. Var och en har en kvot, det finns en kalkyl man kan gå efter.