Misskött kulturinvestering i Vallentuna

Vallentuna Teater är en anläggning med mycket stora möjligheter. Den omfattande ombyggnaden för några år sedan skapade en lokal med mycket bra akustik och modern digital teknik. Men den förväntan man hade på användningen har blivit en besvikelse.

Utan Jano:s, Jazzklubben i NordOst, söndagskonserter och ett begränsat urval av Metoperans utsändningar hade repertoaren varit närmast obefintlig.

Att jämföra med Rio Bio i Stockholm som tagit sin kulturuppgift på allvar i många år är kanske orättvist. Men något mer än de nuvarande aktiviteterna borde man rimligen orka med. Det gör flera lokala biografer med mycket mindre kommunalt engagemang.

Dessa, liksom Vallentuna, ingår i Folkets Hus och Parker, en riksomfattande sammanslutning av mer än 500 föreningar varav en stor del har tekniska möjligheter att erbjuda det kulturutbud som föreningen upphandlat.

Förutom Metropolitanoperans internationella sändningar och enstaka inslag från svenska scener finns konserter, baletter, teaterföreställningar, konstbesök på museer och mycket mer. Vallentuna Teater borde skämmas för sitt passiva medlemskap.

Den kloka investering i lokal kultur som upprustningen innebar utnyttjas bara till en bråkdel av sin potential. Beror det på inkompetens, ointresse eller en radikalt annan syn på teaterns roll i kulturutbudet hos den nuvarande kommunledningen?