SÅ SKA DE UNGAS IDROTTSGLÄDJE FÅNGAS UPP
STORT TAPP. ”De ska vara här av egen fri vilja”
Caroline Larsson, 16, och Mathilda Jerpdal, 18, har träningstid i Lovisedalsskolans idrottshall med Vallentuna friidrott. Att de båda fortfarande idrottar handlar i grund och botten om att det är roligt.
– Det är skönt att vara någonstans där man kan slappna av och inte tänka på skolarbetet, att bara ha roligt men ändå träna, säger Mathilda.
De tror att många i deras ålder slutar för att det förväntas att man ska träna på elitnivå när man blir äldre, och att man då inte hinner med både skolan och idrotten.
– Det är inte många som kan träna bara för att det är roligt längre, säger Caroline.
Per Tollefors, som varit aktiv i klubben sedan den startade 1973, har genom åren sett att klubben tappat ungdomar till andra klubbar.
– Ett problem i det hela är att vi inte kan erbjuda bra lokaler för att träna effektivt. Då blir det naturligt att de som är ambitiösa börjar träna med en annan klubb, säger han och fortsätter:
– Tyvärr är det ofta början till slutet. Då ska de åka in till stan för att träna och orkar inte till slut.
Annat problem
Klubben ser ett tydligt tapp av barn vid tio, elva års ålder. Men då handlar det främst om att de måste välja idrott och försvinner i stället iväg till lagidrott.
– De kan ha fått krav på sig att de måste vara med på ett visst antal träningar för att få vara med på match. Men vi tycker att det är roligt om de kan hålla på med fler idrotter, säger Helena Hellgren, tränare.
Ett annat problem är föräldrar som vill för mycket, med barn som är väldigt unga.
– Det är jättevanligt att föräldrar kommer med femåringar. Väldigt tidigt ska de bli bra på något. De tänker ”om de börjar extra tidigt, tränar lite extra hårt.” Men barnen lessnar, säger Per.
– Vi vill ha vuxna som är aktiva, inte att de går sönder när de är 20, säger Helena.
Per är kanske det ultimata exemplet på idrottsglädje.
– Jag har inte lagt av än. Jag har inte blivit någon stjärna, men jag har haft kul hela vägen, säger han.
”Fostra bra människor”
För klubben är det viktigaste att det är roligt att träna, även om de är tävlingsintriktad.
– Vi har sagt att man ska vara här av egen fri vilja. Jag har faktiskt sagt nej till vissa som blivit tvingade hit av föräldrar, säger Helena.
Kari betonar att klubben har en viktig uppgift utöver de idrottsliga prestationerna.
– Vi ska fostra bra människor genom att vi försöker vara goda förebilder. Min son är 24 år och spelar fortfarande hockey. Han sa här om dagen ” det bästa är att jag blev en bra människa”, säger han.
För att få fler att stanna kvar i klubben hoppas de på bättre förutsättningar lokalt. Därför har klubben lagt fram ett förslag till kommunen där man skulle bygga på b-hallen på Vallentuna IP med en hall som rymmer en rakbana.
– Det behövs ganska snart. Vi kan inte säga ”häng i, om tio år kanske vi har en hall”, säger Per.
Tyvärr är det ofta början till slutet. Då ska de åka in till stan för att träna och orkar inte till slut.