Är ”kinesen” utrotningshotad?

Bland friterade bananer, billig bärs och bambuskott: den klassiska kinakrogen är på väg att bli utrotningshotad.

Kunderna känner sig hemma här och man blir som kompisar. De vill inte att vi ska ändra något.

Innanför tullarna är den gamle kinesen en utdöende art. På relativt kort tid har Östermalm förlorat Wing Shing och Crane, medan Söder tappat Flower City och Ming Garden.

De har köpts upp, lagts ner, och blivit finska tacos, dyrare svensk kvarterskrog, och gigantisk snabbmatskedja. Generationsskiftet är i fullt fräs, och 08:an har blivit för fin i kanten för friterade räkor, billig starköl och sötsur sås.

Men, om de försvinner helt, är det då ens något att sörja? Nja, tveksamt, säger Tommy Chau.

I 40 år drev hans pappa Ming Garden i en jättelokal med drömläge mitt på Medborgarplatsen. Förra sommaren stängde de. Pappan fyllde pension och restaurangen blev 40 år, så tajmingen att sälja till Max var perfekt.

– Det är sannolikt att de gamla kinakrogarna försvinner helt. Ming Garden var en av de första i Sverige, då var det nytt och exotiskt. Men de lockar inte längre. Att stan är väldigt trendkänslig spelar såklart roll, säger Tommy.

Han och syskonen pratade om att ta över efter farsan, men i slutändan ville de alla ”köra sitt eget race”. Själv är han utbildad statsvetare.

Inte bara ägarna utan även klientelet är till åren. Visst, yngre lockas också – ofta gäller lägre prisklass med måltid och dryck kring 200-lappen. Stommen på de här ställena är dock det gamla gardet.

– Våra stammisar hade gått dit i 40 år. Den generationen går bort så det påverkar också. Vår personal som jobbat där i alla år blev bjudna på många begravningar.

Den klassiska kineskrogen ska ha en försvenskad meny: fyra små rätter, och sedan friterad banan med glass till efterrätt. Mat du inte hittar någonstans i Kina.

– När kinakrogarna kom till Sverige på 70-talet fanns knappt något annat än svensk mat här. Då fyllde vi ett tomrum som inte finns längre eftersom vi nu har mat från världens alla hörn. Så jag vet inte om man ska sörja att de försvinner. Allt har sin tid, även om jag är väldigt stolt över att min pappa hade Ming Garden så länge. Och man måste blicka framåt, filosoferar Tommy, och lägger till:

– Om andra kinakrogar lyckas anpassa sig till tidens tempo och överleva så önskar jag dem alla lycka till.

Några som vägrar anpassning och kör på som om det är 70-tal är Ming Palace. I fyra decennier har restaurangen legat stor och oförändrad bredvid Hornsgatan. I entrén simmar koifiskar, inredningen går i murrigt grönt, och imitationslädret på menyerna är dovt brun.

Strax efter lunchtid är där en handfull grånade gäster som lämnat yrkeslivets klockslaveri bakom sig. Solklara stammisar.

– Kunderna känner sig hemma här och man blir som kompisar. De vill inte att vi ska ändra något. Därför behåller vi maten, stilen, allt, precis som det alltid varit, säger den gladlynte delägaren Yan Zhen Lin.

Hon har arbetat här i 12 år, älskar det och är ute bland borden varje dag. Hennes son i 20-årsåldern hjälper till när det be- hövs – ibland jobbar sonen istället för henne, när han tycker att hon borde vila.

– I Stockholm kanske folk nu vill ha nya, mer populära ställen. Utslaget på alla år så går det ändå bra för oss, vi klarar oss. Det jämnar ut sig. ”Jag ska också bli restaurangägare” säger min son fast jag vill att han ska göra något annat. Det här är för stressigt. Även om jag hoppas att jag kan klarar av att vara här till pensionen, utbrister hon, och förklarar att hon inte alls vill sälja.

Storsäljaren på Ming Palace är givetvis just fyra små rätter. Alltså räkor, fläskfilé, biff och kyckling, friterat och serverat med champinjoner, bambuskott, curry och sötsur sås. Svårbeställd i Peking, men här på Mariatorget är den tidlöst populär. På helgerna ingår även den där ultrasvenska friterade bananen med glass i prislappen på 138 kronor.

– Den skulle vi aldrig ta bort. Vi har också traditionella kinesiska rätter och folk är mer villiga att pröva nu än förr.

Yan Zhen Lin skiner upp. En efterlängtad stammis har satt sig vid ett bord. Yan Zhen Lin ropar instruktioner på kinesiska till en av servitörerna, och förklarar på svenska: ”Åh, jag såg att de inte bokat något i veckan för hennes födelsedag så jag undrade om något var fel. Men nu är hon här!”.

Söderbon Daisy von Schoultz, 14, har kommit till Ming Palace för att fira sin bemärkelsedag, precis som hon gjort sedan hon var sex år. Just idag har mamma och pappa fått förhinder, så istället för det sedvanliga storbordet i hörnet blir det ett bord för två med kompisen Niamh Madden.

– Vi har alltid gått hit liksom, det är fett mysigt. Och de är så trevliga. Jag beställer alltid fyra små rätter. Varför? Det är så gott bara, massa blandade friterade grejer, säger Daisy von Schoultz samtidigt som hennes traditionsenliga efterrätt bärs in: en friterad banan, dagen till ära med ett brinnande tomtebloss i.