Ingenting är omjöligt för Årets företagare

Stenugnsbageriet var något av en chansning. Skulle invånarna i Vallentuna nappa och ta sig råd att köpa brödet och bakverken? Svaret är: ja. Nu har bageriets grundare Olof Jönsson fått utmärkelsen Årets företagare i Vallentuna.

A tt vinna Årets företagare var mest förvånande. Jag har nog inte tagit in det än, som när man är stressad och ska åka på semester och så är det två dagar tills man ska åka hem och då först förstår man att man är på semester.

Nu ska vi vara med i Årets företagare i hela Stockholm, men jag tänker att det mer blir en rolig middag, that’s it.

Jag tror att vi har vunnit på de mjuka värdena, kalkylerna är väl också viktiga, men vi har nog vunnit på känslan vi skapat här.

När jag startade Stenugnsbageriet 2009 hade jag rätt gott självförtroende, jag vet att jag kan baka. Däremot visste jag inte om Vallentunaborna skulle uppskatta oss eller om de var villiga att betala. Jag hade en plan B om det inte skulle funka, att endast leverera choklad och bröd och i så fall bara ha det här som en produktionslokal. Men helst ville jag ju ha en riktig butik, och det har slagit väl ut.

Från början var vi tre, fyra stycken som jobbade här, nu har vi 25 stycken på lönelistan, vilket motsvarar ungefär 14 heltidsanställda.

Vi är tre delägare och jag tyckte att priset skulle ha delats, men det gick tydligen inte. Det här är ju ett teamwork. Även personalen kan känna sig stolta och vara en del av priset.

Hemligheten med vårt bröd? Att aldrig vara nöjd och alltid ifrågasätta. Ibland blir det inte som man tänker. Vi håller på och trixar och fixar hela tiden. Just nu jobbar vi på kulturen i våra surdegar som vi inte är riktigt nöjda med. Vi trodde att vi var det för någon vecka sedan men nej. När jag inte själv får suget att ”jag bara måste ta en tugga till” – då har vi inte riktigt nått fram. Då får vi gå tillbaka till ritbordet. Det ska inte vara bra, utan så in i helsicke bra, så att det är värt att köra hit. Vi har kunder som kommer hit från Vaxholm och Järfälla.

När jag inte själv får suget att ’jag bara måste ta en tugga till’ – då har vi inte riktigt nått fram.