Sista stopp: Djursholms Ösby
Vår resa med Roslagsbanan fortsätter. Vi byter kommun och kommer fram till Djursholms Ösby. Stationen nära stan, med anrika möbler och grannar som alltid hälsar på varandra.
En lugn stämning ligger över grenstationen Djursholms Ösby. Några få personer sitter vid stationen och inväntar nästa avgång. En cyklist kommer åkande längst Ösbyvägen och snabbtåget viner förbi. Vi öppnar dörren till stationshuset och ett skall hörs. Det är hunden Tequila som vaktar byggnaden som hyrs av matte Ros-Marie Svensson.
– Tyst med dig, de får vara här, säger hon till hunden när vi kliver in.
I över 20 år har hon drivit tapetserarverkstaden Tyg- och möbelstationen i det gamla stationshuset som hon hyr av SL. I rummet bakom disken står soffor och stolar som ska göras i ordning, och på väggarna hänger tyger i alla slags färger.
– Vi klär främst om möbler till privatkunder och här ute finns mycket anrika möbler om man säger så. Men jag har varit med om det mesta under de här åren. En gång kom en polis och ville få sin skottsäkra väst insydd, och när Berns skulle renovera gjorde vi om alla möbler till Röda rummet, jag hoppas de är kvar än, säger hon och ler.
Trogna stamkunder rekommenderar
Hon minns när hon fick lokalen, då hade den stått tom i 20 år och i den nedgångna vänthallen fanns klottret från tidigare besökare kvar. Sen dess har mycket hänt säger Ros-Marie, inte bara i stationshuset utan i hela området.
– Det har skett ett generationsskifte och allt fler barnfamiljer har flyttat hit. När jag startade var det främst äldre i området. Nu överlever jag tack vare rekommendationer och flera av de som bott här tidigare kommer tillbaka när de behöver hjälp med sina möbler, men
det är lite pengar i hantverksyrket, säger hon.
En bit bort från stationen möter vi Emma Lind, hon arbetar i Mörby men är på väg med cykeln hem till Djursholm. Emma är nyinflyttad i området och berättar att valet att överge Stockholm stad var enkelt.
– Jag tycker det är helt underbart här ute. Jag letade efter lugnet och jag ville att mina barn skulle kunna gå ut och leka själva, vilket de kan här. Och sen är det så sjukt nära till stan, så vill man gå på en restaurang så kan man bara åka in, säger hon.
”Alla hälsar på varandra”
På väg ner mot Ösbysjön möter vi Anna Mannervik, även hon nyinflyttad. Hon har tagit en promenad runt sjön med hunden och är på väg tillbaka till lägen- heten som ligger alldeles bredvid stationen. Även hon uppskattar närheten till stan.
– Vi har faktisk en egen utgång från lägenheten till perrongen, det är sjukt smidigt, säger hon och skrattar.
Men det hon även uppskattar med området är att alla är trevliga mot varandra. något hon tror inte förekommer på många ställen i Stockholm.
– Alla hälsar eller nickar mot varandra när man går förbi, det tycker jag är fint. Om det är någon som inte gör det så förstår man att personen inte är härifrån, säger hon.
”Fint att växa upp här”
Trots morgonens kalla vind så lyser solen nu på eftermiddagen. Vid Ösbysjön är det flera familjer som lagt sig på filtar för att sola och en pappa med sina barn tar sats och hoppar ner i vattnet.
På bryggan sitter Leonor Becker Broberg och Astrid Gustavsson och pratar. Det är en speciell sommar för dem då de både tagit studenten i år.
– Nu får man göra vad man vill och bo vart man vill, säger Astrid och Leonor fyller i.
– Ja det ska bli kul att få träffa nya människor och bo och se andra ställen, Södermalm vore mysigt, säger hon. Men kommer ni att flytta tillbaka? –
Ja, det var fint att växa upp här, det är lugnt. Men det kan vara lite snobbigt, priviligerat, med husen och bilarna och så. Men ja, det beror helt på folks föräldrar, vi gick gymnasiet i Täby och det var lite mer laid back, säger Astrid.
– Men kanske sen när man får familj, jag vet inte, säger Leonor och tittar på vännen.