Mitt i Vallentuna

Helena gör garn av sina kaniners hår

Det började med en passion för kaniner. Nu skapar Danderydsb­orn Helena Schaerling exklusivt garn av hennes nya familjemed­lemmars hår.

- Maria Svensson

Ur tre burar tittar nyfikna kaniner ut genom springorna på gallret. Sedan barnsben har kaniner intressera­t Helena Schaerling och idag har hon tagit hobbyn till en ny nivå.

– Jag fick min första kanin när jag var fem år och då bodde jag i samma hus som jag gör nu, i mitt föräldrahe­m. De har alltid varit viktiga för mig, säger hon.

Svåra att få tag i

När hon och hennes man flyttade till huset på Rosornas väg i Danderyd för tre år sedan hade de två kaniner sen innan, men Helena kände att hon vill ta passionen vidare. Det var då idén kom - hon skulle skaffa en angorakani­n.

– Det tog över att halvår från att jag kom på att det var det här jag ville göra tills att jag fick tag i en kanin. Jag trodde inte att det skulle vara svårt att köpa en, säger hon.

Men till slut fick hon hem kaninen och snart blev en till två. I somras fick familjen sin första kull angorakani­ner.

Det speciella med just angorakani­nen är att deras hår växer otrolig snabbt. Helena klipper sina kaniner var tredje månad och håret skickas sedan iväg till Töreboda där en vän till henne spinner det och gör det till garn.

– Jag testade i början att spinna själv men det var riktigt svårt då angorahår är extremt fint och tunt. Min vän har själv alpackor så hon blandar kaninhår och alpackahår och spinner det, säger hon.

Kaninerna ger egentid

Dagarna är fullspäcka­de med djur. Som yrke har Helena och hennes man startat upp en verksamhet som rastar och tar hand om hundar, som en dagisverks­amhet.

– Jag har alltid varit väldigt djurintres­serad. När jag var yngre tänkte jag som många andra att man skulle bli veterinär eller skådespela­re, men idag har jag svårt att tänka mig ett bättre jobb än det här, säger hon.

Hon tycker att kaniner är ett underskatt­at husdjur.

– Många tror det är ett bra första djur till barn, men de är faktiskt riktiga sällskapsd­jur. Sen är det ett plus att de är så lättskötta. De äter upp grenar från trädgården och bajset har jag i rabatterna, säger hon.

Det bästa hon vet är när hon får gå ut med gummistövl­arna och foderhinke­n till kaninerna och bara umgås.

– Det är då jag får min egentid och det finns inget som är bättre än att sitta och umgås med dem, säger hon.

Vill du i framtiden kunna leva på dina kaniner?

– Nej jag tror att det får vara en hobby. För att kunna leva på det behöver jag kanske 35 kaniner och då förlorar man den personliga kontakten med dem. Men jag och min man har en dröm om att flytta ut till landet och kanske skaffa fler djur, som höns, säger hon.

Jag testade i början att spinna själv men det var riktigt svårt då angorahår är extremt fint och tunt. Min vän har själv alpackor så hon blandar kaninhår och alpackahår och spinner det.

 ??  ??
 ?? FOTO: MARIA SVENSSON ?? STOR PASSION. Här är Helena Schaerling största angorakani­n, som precis varit ute på en promenad.
FOTO: MARIA SVENSSON STOR PASSION. Här är Helena Schaerling största angorakani­n, som precis varit ute på en promenad.
 ??  ?? NYKOMLINGA­R. Helena behöll två kaniner från kullen de fick i början av sommaren och de har redan växt till sig.
NYKOMLINGA­R. Helena behöll två kaniner från kullen de fick i början av sommaren och de har redan växt till sig.
 ??  ?? MAMMA KANIN. Efter att ha tagit hand om de nya ungarna i tolv veckor kan mamma kanin pusta ut i sin bur.
MAMMA KANIN. Efter att ha tagit hand om de nya ungarna i tolv veckor kan mamma kanin pusta ut i sin bur.
 ??  ?? NYSTAN. Garnet görs i Töreboda hos Helenas vän och blandas upp med alpackahår.
NYSTAN. Garnet görs i Töreboda hos Helenas vän och blandas upp med alpackahår.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden