Plötsligt hördes ljudet av mitt Stockholm
TRÖTT. Så vansinnigt trött. Precis som det alltid är i början på semestern. Axlarna åker ner, syret når ut i fingrarna igen. Så skönt att få ge efter.
VDe sjunger sina ramsor, spelar för hög musik och har ingen tanke på morgondagen. Deras glädje är så smittsam.
i har precis flyttat. Mycket är nytt mitt i röran. Jag ligger på den tillfälliga sängen i barnrummet och håller min treårings varma hand i min. Hon har somnat, men jag dröjer mig kvar. Ljuden är så annorlunda här.
Fönstret står öppet ut mot gården. En koltrast sjunger så de virvlande tonerna studsar mellan fasaderna.
Kvällsljuset silar in mellan persiennerna och bildar skuggor på väggen mitt emot. Där är garderoben. Den gigantiska och märkliga garderoben med en trappa mitt i. Kanske Narnia gömmer sig där, längst upp?
Längst ner är det däremot inget Narnia. För under garderoben ligger en pizzeria.
Italienskan hörs nu tyst.
Som en viskning från en trång gränd i Rom.
Jag släpper den lilla handen och går ut ur rummet.
Fönstret mot gatan är öppet. En liten pojke gör hopplasteg på trottoaren utanför. Ljudet från glada ungdomar strömmar in. De sjunger sina ramsor, spelar för hög musik och har ingen tanke på morgondagen. Deras glädje är så smittsam.
Dagarna med jobb och privatliv och politik och krig och klimatkris går i ett. Ett ständigt sorl. Ett oändligt brus. Men den här kvällen är det inte ljuden i huvet som hörs.
Det är Sommarstockholm. Ett underbart, mjukt och omhuldande sommarstockholm.
Hoppas att du också får tid att lyssna en stund i sommar. Lyssna på dina kvarter.