Möt Roslagens äldsta karatekid
”Det ligger inte för mig att ta det lugnt” 81-årige Per Holmlöv har seglat över världshav och brukar sitta på hästryggen. Det var just äventyrslustan som fick honom att klä i sig en vit karatedräkt och bli Södra Roslagens kanske äldsta karatekid.
Karate har en filosofi och disciplin som passar mig.
DJURSHOLM/TIBBLE
Ett djupt andetag, Per Holmlöv sluter sina ögon och lyfter händerna över huvudet. Han utför en kata, som är en serie rörelser och ställningar i ett bestämt mönster. Omsluten av de gröna träden rör sig Per långsamt och stadigt i den långsamma dansen.
– Jag har en morgonrutin som jag kallar Forever Young Ritual. Den består av bön, meditation och katan.
Varje morgon, i tio år har han utfört sin rutin. Trots att rörelserna verkar sitta i ryggraden på Per, är det nästan tvärtom.
Började som 70-åring
– De flesta jag tränar med började när de var åtta eller tio år och de sjuttioåringar som tränar har gjort det hela sitt liv. Det har inte jag.
Första gången Per satte sin fot i en dojo var han 70 år. Från början var det en önskan från barnbarnen.
– Barnbarnen tränade och tyckte det skulle vara kul om farfar följde med, så då följde farfar med, säger Per och ler.
Efter det var han fast. I dag har Pers kritvita dräkt, även kallat karategi, ett blått skärp runt midjan. I Tibble karateklubb tränar han tillsammans med eliten.
– Jag har ett nybörjarsinne och är inte rädd för att göra bort mig. Min sensei menar att jag tränar med personer som är hälften så gamla men dubbelt så snabba.
Hittar gemenskap
Karate är träning starkt bunden till traditioner och disciplin. För Per har det varit lockande.
– Det är en filosofi och disciplin som passar mig. Disciplinen går också över till självdisciplin, tränar alla andra tre gånger i veckan gör jag också det. Det finns en gemenskap i det.
Men det handlar också om att hålla igång kroppen.
– Jag fördröjer förfallet. Hela livet har jag hållit igång och det får jag tillbaka, kropp och knopp är fortfarande med.
I dag bor Per tillsammans med sin fru Lisa på Blomsterfondens seniorboende i Svalnäs på Djursholm.
Vägen hit har gått över både världshav och fjäll. I packningen har Per alltid haft med sig sin nyfikenhet.
– Jag är en äventyrare. Det ligger inte för mig att ta det lugnt, jag vill hålla igång. Jag har en trossats som lyder: Min själ bär kortbyxor. Hade jag inte haft min karategi på mig hade du sett mina brunbrända ben nu.
Segling, ridning och femtio långlopp är bara lite av det Per hunnit med i sitt liv. Det sista långloppet blev en halvmara när han var sjuttio år.
– Jag har tänkt mig att jag ska dö frisk. Lisas pappa gick med gångstavar två månader innan han gick bort, det är så jag vill ha det.
”Det blir mitt nästa äventyr”
Äventyr har ingen ålder, det är Per Holmlöv ett bevis för.
I höst ger han ut sin andra bok och funderar redan på vad tredje boken ska handla om. På det har han även börjat måla i olja.
– Det blir mitt nästa äventyr. Tanken är att när jag inte längre kan rida, segla eller vandra. Då ska jag måla hav, fjäll och hästarna istället.