Mitt i Vallentuna

Dolda under asfalt – men förr vimlade Vallentuna av handelsträ­dgårdar

GRÖNSKANDE HISTORIA. Trädgårdsm­ästarfamil­jerna bar på stor odlingskun­skap

- Louise Kristoffer­sson

För inte så länge sedan låg grönsaks- och blomsterod­lingarna tätt i Vallentuna. Nu finns en bok om deras historia.

Bengt Rundqvist växte upp i Ormsta, där hans föräldrar drev Rundqvists handelsträ­dgård in på 1970-talet.

Pappan var trädgårdsm­ästare i femte generation­en men sedan bröts linjen eftersom ingen av de tre sönerna ville fortsätta.

– Mina föräldrar försökte aldrig övertala oss att fortsätta. Det var ett väldigt slit att vara trädgårdsm­ästare. De uppmuntrad­e oss att utbilda oss. Mina bröder blev ingenjörer och jag blev agronom, säger Bengt Rundqvist.

Men något av intresset för odling och natur fördes ändå vidare. Han blev agronom och jobbade under sitt yrkesaktiv­a liv med miljöfrågo­r på Naturvårds­verket.

Hjälpte varandra

I boken ”Trädgårdsm­ästarna - bra bänkläge. Från dräng till slottsträd­gårdsmästa­re till handelsträ­dgård i Vallentuna”, berättar han om sin egen trädgårdsm­ästarsläkt och särskilt föräldrarn­as handelsträ­dgård. De kom från Hässelby och flyttade till Vallentuna 1942. Tre år senare kom Karl och Margit Ullgren och öppnade sin handelsträ­dgård i Bällsta. Margit och John var syskon och de båda familjerna umgicks och tog hjälp av varandra.

Bokens titel avslöjar den fackkunska­p som dåtidens trädgårdsm­ästare satt på. Ett bra bänkläge i en slänt mot syd eller sydväst.

Om man i dag använder växthus och fiberduk för att skydda grödorna odlade man förr i drivbänk, träramar som man la fönster på för att reglera värmen.

Det krävde arbete och kunskaper. Samtidigt möjliggjor­des tidiga sådder av sallat, rädisa och spenat – grönsaker som kunde säljas som vårprimöre­r.

Som barn fick Bengt Rundqvist och hans syskon hjälpa till att sköta fönstren.

”Några gånger stötte vi på snokar som hade boat in sig, annars var det ofta grodor eller paddor”.

Frilandsod­ling var mindre arbetskräv­ande. Men grödorna var samtidigt mer utsatta för väder och vind utan de skyddande fönstren.

Bengt Rundqvist berättar hur hans föräldrar sena sommarkväl­lar försökte mota bort frost med brasor, glödande kol eller vattenspri­dare för att rädda sina grödor.

Kunskap försvinner

Samtidigt som allt fler vill odla egna grönsaker har de lokala handelsträ­dgårdarna i dag nästan helt försvunnit under vägar och bostäder.

I boken kan man ana en sorg över all odlarkunsk­ap som inte förs vidare.

– I generation­er har man byggt upp odlingsmar­k. Så försvinner den bara under asfalt. Det är ingen hållbar utveckling. I dag är vi mycket beroende av import. Om det händer något i omvärlden som gör att vi inte kan importera är det inte så många som kan odla.

Boken säljs på biblioteke­t och genom Vallentuna hembygdsfö­rening.

I generation­er har man byggt upp odlingsmar­k. Så försvinner den bara under asfalt.

 ?? FOTO: PRIVAT ?? John Rundqvist skördar meloner ur drivbänkar­na. Han och hustrun Svea hade just öppnat Ensta handelsträ­dgård. Det är 1942 och han ligger samtidigt inkallad. Melonerna ligger i drivbänkar, träramar med fönster. Rundqvists hade uppåt 250 drivbänkar i sina odlingar.
FOTO: PRIVAT John Rundqvist skördar meloner ur drivbänkar­na. Han och hustrun Svea hade just öppnat Ensta handelsträ­dgård. Det är 1942 och han ligger samtidigt inkallad. Melonerna ligger i drivbänkar, träramar med fönster. Rundqvists hade uppåt 250 drivbänkar i sina odlingar.
 ?? FOTO: PRIVAT/BENGT RUNDQVIST ?? 1942 juli i Vallentuna. Svea och John i blomkålsla­ndet. Även blomkål var en stor produkt och odlades på friland.
FOTO: PRIVAT/BENGT RUNDQVIST 1942 juli i Vallentuna. Svea och John i blomkålsla­ndet. Även blomkål var en stor produkt och odlades på friland.
 ?? FOTO: PRIVAT ?? Bengt Rundqvist är agronom och jobbade under yrkeslivet med miljöfrågo­r på Naturvårds­verket.
FOTO: PRIVAT Bengt Rundqvist är agronom och jobbade under yrkeslivet med miljöfrågo­r på Naturvårds­verket.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden