Han gör film med barndomsidolerna
Z Andreas Öhman fick ett brakgenombrott vid 25 års ålder med I rymden finns inga känslor. Nu är han aktuell med filmen En dag kommer allt det här bli ditt, en ”omvänd arvstvist” om hans egen familj. Haber och Reuter spelar regissören Andreas Öhmans föräld
Det är en film där man landar i sig själv, kommer till insikt.
Sex år har gått sedan han började skriva på berättelsen som bygger på en händelse från 2016. Då bjöd Andreas föräldrar hem honom och hans syskon till Ångermanland för att be en av dem ta över familjegården med tillhörande mark. Problemet var att ingen ville.
– Jag ville inte stressa fram historien eftersom den är så viktig för mig. Tidigare har jag varit mån om att göra klart filmer inom två år, vilket har varit både bra och dåligt, säger Andreas Öhman som förklaring till att filmen dröjt.
Som liten älskade han Sunes sommar och Svensson, Svensson. Och därmed förstås Peter Haber och Suzanne Reuter.
– De har aldrig spelat par, fast det känns som om de har det. Båda är fantastiskt roliga. Suzanne var extremt stark i Svensson, Svensson!
Nu ska de alltså spela hans föräldrar. – Peter är ganska lik pappa visuellt. Sedan känns han också som en tänkande person, lite introvert utan att det märks. Suzanne och mamma är väldigt raka. Dessutom är både mamma och pappa småhumoristiska, men till en början tyckte de att jag skulle casta andra i rollerna, haha, säger han.
– De första mötena och samtalen var speciella när det är en dröm som slår in. Så början var det utmanande att regissera, eftersom jag hade så mycket respekt och aktning för dem. Men ju mer vi jobbade ihop desto mer blev det också en professionell relation.
Karin Körlof som bland annat synts i Vår tid är nu spelar Lisa, Andreas alter ego i filmen. Hon är en framgångsrik men lite vilsen serietecknare.
– Lisa är ganska lik mig. Inte för lik. Jag har också hämtat inspiration från moderna kvinnor jag känner. Vad är svårigheterna när man är 30 plus? Man borde skaffa barn, göra karriär men också tänka på familjen – den där splittringen kring allt man ska vara, säger han.
– Det är en film där man landar i sig själv, kommer till insikt.
Blandar verklighet och fiktion
Låter det dystert? Det är det inte. Andreas Öhman beskriver filmen som ”driven åt det humoristiska hållet med fokus på värme”.
Vanligtvis brukar han blanda verklighet och fantasi ungefär lika. Den här gången är det mer verklighet, fler sanna situationer. Däremot har han ändrat mer i karaktärerna.
Andreas berättar att hans syskon till en början var oroliga för hur de skulle porträtteras. Särskilt som han har gjort sig själv till ”hjälte”. Efter att de sett trailern blev de lugnare.
– Jag tar ju fram deras dåliga sidor för att det är kul och för att skapa konflikt. Och mina!
Gör upp med bilden av glesbygden
Humorn är Andreas sätt att ta sig an tyngre ämnen. När han i barndomen sträcktittade på komedier, gjorde han det ofta med sin pappa.
– Vi hittade en gemensam plattform i humorn. I vanliga livet vill man kanske inte visa så mycket av vad man känner. Där kunde vi släppa sargen och våga visa känslor, säger han.
– Berättar man om något allvarligt är det fint att få både och, då tycker jag att det blir starkare. Jag älskar filmer där man kan skratta ena sekunden och det bränner till i nästa.
Han vill också förmedla en positivare syn av landsbygden än den gängse ”byfånekänslan” i vissa svenska filmer.
– Det blir ganska ofta en bild av framförallt den norrländska landsbygden som jag inte känner igen. Jag känner till mycket av den fina mentaliteten, med sammanhållning och så och mycket om att spela in däruppe. Det är klart det finns trångsynta människor där, det gör det överallt. Här blir det mer humor på Lisas bekostnad än på deras. Det är hon som är sjuk i huvudet, inte de.