Västerortsbor håller Ridderviks vatten rent.
Det är hisnande saker vi hittar, mycket som legat på botten i säkert hundra år.
Efter att det klagats på nedskräpning i Riddersvik bestämde sig några Hässelbybor för att ta saken i egna händer. Det blev startskottet på ett initiativ som väckt ett stort engagemang i Västerort.
Det hela började med ett inlägg en lokal Facebookgrupp. Någon klagade på att några lämnat skräp efter sig efter en kväll vid vattnet.
Debatten om nedskräpning som följde i kommentarsfältet fick Hässelbybon Christina Rindsjö att vilja ta saken i egna händer.
– Det skapades en sådan negativ ton och folk klankade ner på varandra. Jag kände att ”det där löser ingenting”, så jag startade ett upprop, säger hon.
Och hon fick gehör. Gruppen Håll Riddersvik Rent skapades, och bara några dagar senare var de igång med att rensa bort skräp och avfall.
Ses varje söndag
Det var i början av juli. Under hela sommaren har allt fler personer träffats varje söndag och rensat vid Riddersvik, både i vatten och på land. I snitt har de fått ihop sex sopsäckar skräp varje gång.
– Det är hisnande saker vi hittar, mycket som legat på botten i säkert hundra år. Sist vi var ute fick vi bland annat upp ett tiotal däck, en båtmotor, ett blyankare, en bilstol, och flaskor och pantburkar i mängder, säger Christina Rindsjö.
Förutom att vara en insats för naturen, tycker Christina Rindsjö att gruppen skapat en fin gemenskap.
– Vår yngsta deltagare är fyra år, den äldsta sjuttio plus. Det är en fantastisk grupp människor och det finns ett sånt engagemang. Alla människor kan förenas kring det här, och det visar att det är lätt att göra skillnad.
Blir till konst
För att skapa medvetenhet om hur mycket skräp som lurar under ytan ska det som plockats upp sättas ihop till ett konstverk – vid namn Atlantis 2.0.
– Vi ska ställa ut installationen i Åkermyntan när alla skolor är igång igen. Vi vill visa vad konsekvenserna av nedskräpning är och skapa en positiv trend i att värna naturen, säger Christina Rindsjö.
Initiativet är också ett sätt för Christina att ge någonting tillbaka till det område som hon bott i i 20 år.
– Många tycker att det är så fint när de tittar ut över vattnet i Riddersvik, men det är en soptipp under ytan. Vi har också problem med gifter i marken i Riddersvik som rinner ut i Mälaren. Vatten är det vi lever av och det är fundamentet till våra liv. Vi måste ta hand om det.