ISS – internationalla rymdstationen..............................
En av de svåraste tekniska utmaningarna i modern tid utgjordes av ISS – ett vetenskapslaboratorium som färdas i 7,5 kilometer per sekund. Men ett internationellt samarbete av historiska mått
Den internationella rymdstationen ISS cirklar runt jorden på 400 kilometers höjd med en hastighet Konstruktionen är det dyraste som någonsin har tillverkats och vittnar om att stora framsteg kan göras när nationer samarbetar.
Detta speciella forskningslabb, som kan inhysa sex besättningsmedlemmar, beskrevs av NASA som ”den mest komplexa vetenskapliga och tekniska utmaningen någonsin”. Det är inte den första bemannade rymdstationen, men det är den största människoskapade satellit som någonsin har tillverkats och den har erbjudit astronauter livsstöd och skydd i över 13 år. ISS möjliggjordes tack vare samarbetet mellan de många inblandade länder som jobbade för att tillsammans skapa ett inspirerande, vetenskapligt under.
Med sina 109 meter i bredd och 73 meter i längd är den större än en genomsnittlig fotbollsplan och den har en total massa på över 400 ton. Trots sin betydande storlek fördas ISS omkring åtta gånger snabbare än en höghastighetskula och varvar jorden på 90 minuter. Dess storlek innebär att den är synlig för blotta ögat från havsnivå. För att se den måste man dock befinna sig på rätt plats vid rätt tillfälle.
Gränsöverskridande
Stationen drogs igång på allvar år 1993 när Ryska federala rymdorganisationen, NASA och Europeiska rymdorganisationen slog samman sina rymdstationsprogram för att undvika de enorma kostnader som annars skulle drabba respektive organisation. Tillverkningen av ISS var möjlig tack vare betydande bidrag från Kanada och Japan och tjänar som symbol för vad som kan uppnås med internationellt samarbete. Till dags dato uppskattas stationen ha kostat omkring 150 miljarder amerikanska dollar (motsvarande 1,2 biljoner kronor).
Själva tillverkningen av ISS möjliggjordes tack vare att den är uppbyggd av moduler vilka skickades upp i bana i delar och monterades i rymden. Konstruktionsarbetet i rymden inleddes 1998 och de första besättningsmedlemmarna anlände den 2 november 2000. Stationen bestod inledningsvis endast av tre moduler, men ”the Integrated Truss Structure” byggdes till strax därpå. Det är krysskonstruktionen som bär
upp de flesta av stationens solpaneler som mäter 34 34 x 12 meter x 12 meter och ger över 60kW energi. Det skulle räcka till 30 medelstora hushåll på jorden. Sedan de första besättningsmedlemmarna anlände har många fler moduler lagts till varav flera är avsedda för forskningsarbete.
Trots att miljön på stationen är viktlös motsvarar gravitationen ombord omkring 90 procent av jordens. ISS befinner sig i ett ständigt tillstånd av fritt fall när den kretsar runt jorden, vilket innebär att miljön är viktlös utan att vara noll g. Denna mikrogravitation har använts till att utföra experiment inom områden som vaccin, skelettsjukdomar, medicinsk diagnosteknik och cancerbehandlingar. Utrustning ombord på ISS har även registrerat partiklar som kan påvisa att det finns mörk materia, en hypotetisk form av materia vars existens vi hittills inte har kunnat verifiera. Upptäckten skulle kunna visa sig vara ett enormt framsteg i vår förståelse av universum.
Säkerheten först
Det är möjligt att utföra en rad unika experiment inom partikeldetektering på ISS tack vare dess position i låg bana runt jorden där jordens skyddande magnetfält är svagare. Det gör dock de ombordvarande astronauterna mer mottagliga för skadlig
”Specialutrustning ombord på ISS har till och med registrerat spår av mörk materia.”
strålning. ISS skyddas fortfarande av magnetfältet, men astronauterna utsätts för betydligt högre doser bakgrundsstrålning än på jordytan. Nivåerna är emellertid fortfarande inom säkerhetsmarginalerna och övervakas noggrannt från jorden. ISS är mindre skyddad mot solutbrott, men så länge besättningen befinner sig inuti rymdstationen är det ingen fara.
Ett av de största bekymren är skador från mänskligt rymdskrot och mikrometeoriter. Större föremål följs från jorden och stationen kan justera sin bana för att unvika dessa hot, men man kan inte förutse allt. För ISS som färdas i 27 000 km/h – nästan tillräckligt snabbt för att resa till månen och tillbaka på en dag – kan även det minsta fragment orsaka stor skada. Därför är stationen försedd med skyddande sköldar. Skyddet är faktiskt förvånansvärt enkelt: halva stationen är försedd med aluminiumplåtar som har placerats en bit från skrovet för att förvandla skräp till damm medan den andra halvan är täckt med en bikupekonstruktion av plast, metall och glas.
ISS ska vara i drift till 2020 och under den perioden ska fler moduler byggas på och gamla bytas ut. När dess uppdrag är slutfört är det sannolikt att den styrs ner i atmosfären där den brinner upp. Ett flertal moduler kommer dock först att kopplas loss och användas till en ny rymdstation. Den nya stationen kommer att användas för montering av bemannade interplanetära rymdfarkoster, så ISS:s ande kommer att leva vidare i projekt som leder till ännu mer ambitiösa resor i vårt solsystem.