Galápagosöarna........................
Galápagosöarna har skapats av vulkanisk aktivitet och ligger isolerade i Stilla havet.
Cirka 80 mil utanför Sydamerikas västkust ligger Galápagos – ett antal vulkaniska öar som sträcker sig över ekvatorn.
I dag utgör de 18 huvudöarna (som inbegriper över hundra mindre öar och klippor) en del av Ecuador och har utnämnts till nationalpark och biologiskt marinreservat. Men deras status som ett av världens underverk beror på det stora antalet djurarter som finns där och ingen annanstans. Öarnas explosionsartade liv beror främst på havsströmmarna. Den kalla Humboldtströmmen som huvudsakligen strömmar från norr och Cromwellströmmen som rör sig mot öster tvingas upp mot ytan där öarna stiger upp från havsbotten – det kyler i sin tur ned området och medför att det ofta finns gott om regnvatten. Det kallare havsvattnet förser också vattnet runt öarna med näringsämnen, vilket leder till en rik variation av havsliv. Utöver många arter av sjöfåglar finns här också hajar, sjölejon och de enda marina leguanerna i världen. Dessa amfibiska ödlor simmar ut från stranden och festar på de gröna alger som växer på stenarna under vattenytan. Öns namn kommer från en annan invånare: jättesköldpaddan. De spanska upptäcktsresanden som först kartlade öarna omkring 1570, kallade sköldpaddorna som bodde på öarna för ”galápagos” efter ryttar som deras kroppsform påminner om. Och det var dessa sköldpaddor som sedan fick ge namn till hela ögruppen.
En rik historia
Europeer hade råkat komma förbi öarna 35 år tidigare när den spanska biskopen från Panama kom ur kurs på en segling till Peru. Han upptäckte lämningar av keramik som pekade på en tidigare bosättning, men det fanns inga tecken på permanenta invånare. En engelsk kapten besökte öarna 1593 och från dess till in på 1800-talet användes öarna som gömställe av pirater som plundrade spanska fartyg. Valfångare och pälshandlare använde sig också av öarna
och gick hårt åt sköldpaddorna som tjänade som en lättillgänglig källa till mat. De kan staplas på ett skepp och leva utan mat eller vatten i flera månader, vilket gav sjömännen tillgång till färskt kött. Detta plus säljakten gjorde att vissa arter utrotades.
I dag är en befolkning på cirka 25 000 invånare utspridd på de fem bebodda öarna. De befolkades tidigt på 1900-talet, och när öarna användes som militärbas under andra världskriget. Många invånare är fiskare, men sedan Galápagosöarna blev en nationalpark har turismen blivit en viktig faktor. Människor från hela världen flockas till dessa unika öar för att uppleva naturens fantastiska mångfald.