Blixtar..........................................
Ett blixtnedslag kan vara oerhört förödande när det slår ner i marken, men de allra vanligaste blixtarna stannar kvar uppe i molnen, långt ovanför oss.
Det uppskattas att omkring 50 blixtnedslag sker varje sekund runtom i världen, vart och ett med en hastighet sekunden och en laddning på en miljard volt. Alla nedslag ser dock inte likadana ut – blixtarna är lika varierade som molnen de kommer ifrån, och de skapas inte alltid på samma sätt.
Vanligtvis sker blixtnedslag när is- och vattenpartiklar kolliderar inuti ett moln. Partiklarna blir elektriskt laddade. Lättare, positivt laddade partiklar stiger upp till toppen av molnet medan tyngre, negativt laddade partiklar, faller ner till botten. Blixten är ett resultat av dessa negativt laddade partiklar som försöker neutralisera sin laddning genom sluta en krets med den positivt laddade marken.
Blixten eller ”ledaren” som kommer ner från himlen möts av en så kallad fångurladdning som stiger uppåt. Processen genomförs på mindre än en sekund. Ledaren från molnet ansluter, och vi ser med blotta ögat när laddningen når molnet. Det blixtrar till. Varje blixtnedslag som träffar marken värmer upp luften runtomkring till en temperatur som är fem gånger varmare än solens yta.
Frusen blixt
Sicksackblixtar, som på bilden ovan, är blixtar som går från moln till marken. Det är den blixt som är mest bekant för oss. Blixtar inom, och mellan, moln är dock de vanligaste totalt sett. Eftersom åskmolnets bas oftast är negativt blixtarna från moln till mark har sitt ursprung. Åskmolnens höjd (oftast
där vatten har störst sannolikhet att frysa, och denna nedfrysning är en avgörande del av den ursprungliga laddning som resulterar i ett blixtnedslag.
De flesta blixtnedslag sker över stora landområden, och cirka 70 procent sker över land i tropikerna där atmosfärens konvektion (en process som leder till mer moln) är störst. De inträffar mellan varm och kall luft, och mellan områden med olika fukthalt.